Visar inlägg med etikett Moi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Moi. Visa alla inlägg

fredag 3 december 2021

När snön kom


Välkomna in i värmen.
Snön kom den här veckan tillslut, inte för att jag är ett stort fan av snöfall.
Däremot gillar jag när snön får ligga stilla utan att smälta bort och utan en massa
snöstormar som hela tiden innebär att man måste skotta sig fram precis över allt.

Däremot gillar jag December, månaden som tillåter en att baka allt det goda som hör
julen till. Pyssla och göra det så varmt och mysigt i sitt hem.
Det har blivit så mycket roligare med sånt sen vi flyttade in i vårt hem.
Nu känns det som att det är lönt att försöka göra sitt hem fint, huset vi hyrde innan var
i stort renoveringsbehov och inte särskilt mysigt. Inte ens när man försökte, men det blev så klart
bättre. Idag på min lediga dag har jag tagit det lugnt. Kollat på julfilmen "A timeless christmas"
Den är riktigt mysig, så mysig att jag tjuvtittar på den igen medans jag skriver detta.

Jag han springa ut och ta några porträttbilder i kölden, och även redigera och uppdatera min
profilbild på instagram. 
För en stund sen slängde jag ihop ett gäng saffransnittar dessutom.
Recept taget ur Fredrik Nyléns nya bok, "Baka till Jul". Så goda och enkla att göra.
Nu ska jag fortsätta dagen i samma lugna anda och njuta av värmen innan det är dags
för helgjobb i morgon. 





 

tisdag 21 april 2020

Helhelg i stugan


Jag är en person som är väldigt duktig på att gå och prata med mig själv.
Jag gör det nästan hela tiden. Är det inte mig själv jag talar med så är det med djuren runt
omkring mig. Det är ofta som jag har utropat "va fin du e!" till en ko var av en av mina kollegor
kan vända sig om och fråga, vad sa du?. Då brukar jag säga, ja du är fin du också.

Till saken är att det har sällan skadat mig på något vis.... tills igår.

Jag stod hemma och lastade bilen med 4 tomma hinkar plus Paxa i skuffen.
Har ju kommit in i en fas där jag vill prova om jag har några "gröna fingrar",
och dessutom hade jag igår fått hemma 8 stycken Dahlior knölar som jag var väldigt upprymd över.
Så jag slängde in hinkar och hund och går målmedvetet mot förardörren samtidigt som
jag glatt säger "Nu ska vi åka och sno lite jord", högt.
I samma stund jag säger sista ordet säger någon plötsligt, Hej! Reflexmässigt säger jag Hej tillbaka.
Hinner slänga upp blicken mot vägen och där cyklar våran ena granne snabbt förbi.
En av dom som köper ägg utav mig.
Så nu oroar jag mig för att han ska tro jag är kriminell.

Jag skulle ju egentligen bara åka ner till familjens grushåla för att sno jord från en jordhög,
som dessutom har kommit ifrån Robins och min tomt.

Så vad har man lärt sig?
1. Cyklister är ett oberäkneligt folk.
2. Prata inte högt om dina ondskefulla planer
3. Ha inga grannar?

lördag 31 augusti 2019

Lagfart


Igår fick jag brevet som talade om att tomt/lagfart står på oss. Vilken härlig känsla!
Nu är det bara till att fokusera mot målet, oj vad det närmar sig.
Jag har gjort mitt sjätte morgonpass på raken nu och skulle egentligen gå och lägga mig innan
kvällspasset... Men så kom jag på att jag ville skriva ner just den första meningen.
Bara för att verkligen förstå att det hänt.
- Det händer!

Nog för att det är ett år kvar nu garanterat innan huset står där, vi står där.
Men ändå, vi är mycket närmre nu än för ett år sen.
Det är liksom... greppbart?

Jag är supertrött som sagt, och det med rätta, och inte blir man piggare av att tänka på allt hårt
arbete som återstår det här året. Men jag är nöjd, jag är verkligen det.
"En dag i taget" är ett måtto som jag slaviskt följt genom hela det här året, hittills.
Inget måtto har någonsin fått mig att truga på så som det. Vilket får mig att faktiskt njuta lite
även om kroppen skriker. Det finns ett litet slut på allt, till och med för mina fötter som sen början
av sommaren har skrikit av smärta... i och för sig gör dom det fortfarande, men ni förstår vad
jag menar.

Bjuder på lite bilder ifrån häromdagen.



onsdag 28 augusti 2019

Ljuva sommarkvällar


Det har varit så varmt dom senaste dagarna så att man nästan tror att man ska svettas bort.
Kvällarna däremot, dom har varit alldeles underbara.
Så idag tog jag friheten att åka ner till min favoritplats och fotografera porträttbilder bara för
att det var så länge sen jag fick leka ordentligt med kameran.

Igår var jag på Mary Kay party hos min vän E, och jag fick en liten nytändning på att försöka
vårda mitt yttre lite. Jag har dessutom dom senaste månaderna fått hem ett paket varje månad
från Glossybox. Nu har jag sagt upp det, men sista boxen innehöll en dyr och lyxig palett
med ögonskuggor i bruna och orangea toner. Älskar den!
Så igår när vi hade lite party fick vi även lära oss lite enkla grunder att lägga ögonskugga.
Så ikväll lekte jag lite med min fina palett och tycker faktiskt att jag blev ursnygg.

Det tråkiga att sminka sig är att min kära sambo blir ju alltid totalt chockad när han ser mig i
något annat än mascara. Läppstift har han börjat lära sig att hantera, men ögonskugga... nej.
Jag hade i fredags när vi skulle åka till Zorbas tagit på lite ögonskugga.
Först märkte han inget, men i bilen precis innan vi skulle parkera i stan då tittar han på mig och
hajade till.
- Woow, har du sminkat dig? Du är alldeles målad runt ögonen!
- Ja, tycker du inte att det blir fint?
- ..... Som en bäverdamm i solnedgången (typ något sånt sa han, typisk kommentar från hans sida).
 Men du vet ju att jag tycker du är snygg som du är.
- Ja, men du tycker ju att Nicki Amini är supersnygg, och hon är rejält sminkad. Varför kan jag
inte också få vara snygg i smink också? Sa jag lite lätt road.

Sen la han ner det. Han tyckte i alla fall inte det var fult, inte med en kommentar som "en
bäverdamm i solnedgång". Vilket jag kan tänka mig är väldigt rofullt och vackert att se.

Nu ska jag ta mig lite te innan jag ska göra mig i ordning för natten.
I morgon går jag på mitt fjärde morgonpass på raken, utav 7. Känner att man börjar bli
helt slut nu, och då ska jag ha hela helgen också. Det är bara till att hålla ut.
God natt på er



lördag 22 september 2018

Kroppshets - När det började


Jag har väntat länge på att Mia Skärings serie om kroppshets ska komma ut.
Äntligen har den gjort det. Alla 3 avsnitten. Har än så länge bara kollat på första avsnittet och
tänkte att utefter den skriva mitt första inlägg.
Första avsnittet handlar lite om hur det började för Mia, från att ha varit en nöjd liten tjej till ha sån ångest och självhat för sin egen kropp.

Nu ska jag öppna hela mitt hjärta och berätta vart historien började för min del, och vad
som har varit mina komplex och kanske fortfarande är.

Jag vill minnas att jag ändå har varit en rätt glad tjej egentligen i hela mitt liv. I alla fall vad många
utifrån kanske ha trott. Det hela började nog egentligen när jag lärde mig att baka själv och
framför allt att göra chokladpudding. Jag var nog säkert 8 år eller något och blev gradvis
lite mulligare och mulligare. Först var det nog inga problem fören man började att se tillbaka på
klasskorten och började se själv hur man hade hade förändrats. Jag var nog kanske 10 år då.
Dessutom började en eller flera killar att rimma på mitt namn. "Therese - fes" helt oprovocerat.
Jag var/ är väldigt blyg av mig egentligen och tyckte så klart att få den typ av uppmärksamhet var
jättejobbigt och inte alls vad jag ville att folk/barn skulle tro om mig.
Jag ville heller aldrig följa med på tillställningar för jag tyckte inte att jag var fin i mina kläder,
utan bara såg tjock ut. Jag fick ju lov att följa med på tillställningarna i alla fall, jag har
nämligen far som inte gillade att jag klankade ner mig själv. Så han tvingade mig ut med orden
som att jag är fin som jag är och att det finns dom som inte har ben, armar eller mat.
(Vilket har varit ord i vuxenålder som jag har använt för att försöka avdramatisera mina komplex).

Jag började fundera mer på kläder då mamma och jag hade jättesvårt att hitta kläder till mig på
barnavdelningen. Droppen var när min ålder inte stämde med klädesplaggens rekommendation.
Jag var 10 år och gick i kläder som ansågs att en 14 åring skulle bära. Att hitta kläder blev det
värsta jag visste. Jag hade samma kläder dag ut och dag in.
Tills mamma tvingade in mig på vuxenavdelningen och jag äntligen hittade ett
par jeans som jag kom ner i. Livet blev lite lättare.

Vid 10 års ålder började man även få lite tuttar, jag som
inte ens hade reflekterat över detta gick utan problem med tuttarna fritt hängande (det fanns ju egentligen inga).
Var av en tjej i min klass påpekade detta och tyckte att jag skulle skaffa topp eller BH.
För det var visst fult att ha lite tuttar hängandes löst innanför tröjan.
Skamset skylde jag mitt bröst resten av dagen och tvingade säkerligen med mamma till
affären direkt den kvällen. Sen dess fram till 22 års ålder sov jag alltid med topp eller BH på.
Jag tog nästan aldrig av den.

I duschen efter gympan kunde det vara väldigt jobbigt, och framför allt när man var 11- 12 år.
Dom flesta tjejerna och framför allt dom som var långa och smala hade så söta/snygga underkläder.
Där kom jag i "mormorstrosor" och uttöjd topp. Nä, nu var det dags att skaffa Bh, string vågade jag inte.
I duschen igen. En eller två tjejer (jag kommer inte riktigt ihåg) kommer ut skrattandes efter
att jag hade varit i duschen.
- "Kolla vilka äckliga plattfotsspår, vad äckligt att vara plattfot", var av dom
pekar på mina fotspår som jag hade lämnat efter mig. Efter det torkade jag mina fötter väldigt
noggrant innan jag gick ur duschen. Att vara plattfot är ett komplex jag har även idag.
Jag hatar att visa mina fötter. Så sandaler är ett big no no. Öppen tå i klackade skor är jag väldigt
försiktig med men börjar lära mig att acceptera.

I sexan retade en eller flera killar (det var egentligen alltid samma kille som startade det hela och
sen följde ju hans gäng efter) att jag vickade väldigt mycket på min rumpa, var av dom
demonstrerade hur jag gjorde, skrattandes.
Något jag blev väldigt ledsen för. Min rumpa hade aldrig varit
ett komplex fram tills dess. Jag vågade knappt gå efter det. Försökte se mig själv i spegeln
och försöka gå ifrån spegeln för att se hur mycket min rumpa vickade.
Där kände jag ändå att där få gränsen gå.
Min rumpa vickar för att jag är kvinna... Kan hända att just dom orden kom från mina föräldrar.
Det ända jag tyckte var jobbigt i stället var att folk kanske tittade på min rumpa.
Det gillade jag inte.

I högstadiet blev det så klart värre och värre. Där vågade jag inte har shorts på gympan för
att jag inte hade mina ben rakade. Hade alltid tjocka mjukisbyxor. Hur varmt det än var.
Aldrig kjol eller klänning för att jag hade tjocka vader. Tillslut efter en undervisningsfilm i idrott,
där filmen handlade om att äta rätt och om kroppsideal, egentligen. Då bestämde jag mig.
Jag ska börja banta. Detta var i 7:an. Så jag kämpade där i några månader med att gå ner
9 kg. Från 65 kilo till 56. Jag valde gymmet på "elevens val", jag cyklade i motvind.
Jag slutade helt att dricka saft, valde bättre alternativ till frukost, hade ångest så fort jag åt
en pizza, tårta eller annan godsak, för då var jag tvungen att straffa mig på något vis.
Jag hittade en träningsmetod som jag älskade. Där jag både fick spela tv-spel med brorsan men
samtidigt röra på mig. Nämligen att göra step up på en pall samtidigt som han och jag spelade
Star Wars på tv:en. Det var en jäkla hjärngympa kan jag säga, men tillslut kom man in i det.
Kunde lätt hålla på i 30 minuter non stop.

Så i högstadiet var alltså vikten min största demon, och det är den även idag.
Jag gick så klart upp dom där kilona igen men det var inte fören slutet av gymnasiet.
Nu har jag ju tagit tag i det igen men håller mig nu på hälsosamma 62 kg.
Gymnasiet var faktiskt väldigt lugn annars. Jag valde ju att gå på en skola som dominerades
mest utav killar. Så man fick lite bekräftelse ändå, jag menar, så fort en kille bara vill prata med
mig så fick jag ett sådant självförtroende. Framför allt eftersom nästan allt i gymnasiet bara vara
positiva konversationer. Jag blev gladare och gladare.
Framför allt berodde det på att jag umgicks med ungdomar som kom från mer
eller mindre samma miljö som jag. Det vill säga från ett lantliv. Dom förstod mig bättre
än vad dom flesta i högstadiet gjorde. Jag hade helt naturligt mer gemensamt med mina
nya klasskamrater.

Internatlivet gjorde mig mer självsäker och stark, kan också ha att göra med att jag blev
äldre och mycket mer säker i mig själv.
Efter skolan började jag jobba hemma på gården, trots alla fördomar om bönder man fick slängt över
sig i mellan- högstadiet. Tror det var tack vare gymnasietiden som jag har hamnat där jag är idag.
Jag menar, killarna blev ju som galna när jag sa att min pappa hade en Fendt och en CVX traktor,
när dom frågade mig. Det hade ingen på högstadiet i min klass förstått någonting om.

Idag är mina största komplex fortfarande

Min mage
Min vikt
Mina fötter
Mina armar

Kroppsdel jag är mest nöjd med

Mina ögon

Robin brukar skoja med mig att jag har en stor rumpa i vissa byxor eller kjolar.
Jag brukar bara säga att det är modernt.

söndag 12 augusti 2018

En sån underbar dag


Igår var vi äntligen på bröllopet som jag och många andra hade sett framemot,
och vilket bröllop säger jag. Det var så fantastiskt fint.
Malin var helt strålande vacker och hennes Daniel var hur stilig som helst.
Det var mycket tårar bland gästerna och visst fanns dom ibland i mina och Robins ögon också.

Det är andra paret bland våra närmsta vänner som gifte sig och det är alltid lite extra speciellt.
Som jag har berättat tidigare kanske, så har jag gått in lite extra inför detta.
Jag till och med målade tånaglarna igår, vilket jag inte har gjort på..... ja, jag vet inte när.
Robin köpte en slips som skulle matcha min klänning. Jag måste erkänna att jag tyckte vi
var ursnygga ihop. Robin var väldigt obekväm i sin kostym på väg till kyrkan.
Han nämnde flera gånger att han ska tvinga folket på sitt bröllop att ha fritidskläder på sig.
"Helst av märket Härkila".
Haha*
Men sen vande han sig och tyckte nog att det var lite kul att vara uppklädd.
Jag kom på i fredags att jag behövde nog en finare kavaj att ha på mig, så jag sprang in på
secondhand då och hittade den här ursnygg kavaj för en hundring. Tanken var ju att jag skulle
bara ha på mig den när det var kallt, men det var ju det i stort sätt hela dagen.
Från början hade jag inte tänkt att ta med mig en jacka alls. Det var tur att jag gjorde det.

Vi hade tur med vädret när vi väl behövde ha den på våran sida. Det regnade innan vigseln,
men avtog när när vi väl kom till kyrkan. Regnet och åskan kom sen inte tillbaka fören
runt  17- tiden, och då satt vi inne i logen/ladan som man hade rustat upp till en festlokal.
Vilket kändes väldigt speciellt. Det är inte många som får gifta sig mitt i ett sådant oväder tror jag.
Vi var 101 personer på festen och det hölls många tal, mest ifrån Malins sida.
Många fina tal och ännu mer tårar. Vi höll inget tal. Tyckte det mesta hade blivit sagt utav dom
andra. Hoppas att Malin och Daniel förstår att vi känner lika varmt för dom som alla andra gör.

Vi var kvar långt in på natten, längre än vad vi hade tänkt oss ifrån början.
Vi ville väl egentligen inte gå när vi väl bestämde oss för att dra oss, vilket nog lyste igenom
eftersom vi kramade hejdå till dom båda men blev nog ändå kvar i nästan en timme till efter det.
Vi hade ju inte hunnit prata så mycket tidigare på dagen, det blir ju så när det är så mycket
människor och bestyr runt omkring.
Vet inte egentligen när vi var hemma i natt, men jag tror jag somnade efter 3-tiden.

Idag blir det till att ta det lugnt. Robin har åkt iväg för att jaga lite duvor.
Jag ska väl åka och handla lite och försöka baka något.
Annars tänker jag nog bara ta det lugnt. Försöka börja redigera lite mer flitigt på bilderna
från föra helgen. Det är lite jag ligger efter med nu så det är väl bara till att börja någonstans.
Kram på er!

måndag 25 juni 2018

Semester ???



Första semesterveckan börjar med tre dagars jobb. Inte vad som var planerat från början,
men så blev det.

tisdag 8 maj 2018

Shopping



Idag har jag shoppat lite nya kläder.
Det blev ett par mörkgråa jeans från "Gina" som var på rean.
Två klänningar varav den ena är den gröna jag har på mig, och den andra är en ljusblåblommig
klänning i den typiska stil jag brukar ha.

Nu ska jag äntligen hoppa i duschen. Känner att hela kvällen bara sprang iväg och det är
ju säng dags redan. Stress och åter stress.

tisdag 21 november 2017

Sån som jag e


Förlåt för alla självporträtt jag har lagt upp den senaste tiden.
Jag älskar ju porträttfotografering och tyvärr har jag inte haft så mycket sånt på
senaste halvåret och tar igen det nu med att modella själv.
Jag ska förhoppningsvis komma med något annat snart. Ska ju snart iväg på semester och
då kommer kameran vara min bästa vän... sen joggingskorna. Jag kommer att resa tillsammans med
bästa syster och min underbara kollega/väninna (oj, väninna kändes väldigt moget att skriva )
och hennes sambo.
Det är bara 12 dagar kvar nu.

Den senaste perioden har varit lite jobbig. Det finns så klart alltid andra som har det jobbigare,
och som mår väldigt mycket sämre vad en annan gör. Så illa mår jag inte.
Jag har bara känt mig lite utanför, oroat mig för framtiden, funderat över framtiden,
känt mig rastlös, rädd och samtidigt varit sååååå sugen på att göra något spontant.
Tex att dra iväg på bio bara sådär eller att prova någon ny restaurang.
Min kära sambo följer säkert med om jag ber honom, men jag vill inte störa honom när han är
så trött om kvällarna. Helgerna går knappt att planera.
Jag har säkert en form av passiv aggression i kroppen. En känsla jag knappt vet hur jag ska
hantera, en känsla som gör mig så kluven. Jag vill göra något!

Som tur har jag gymmet nu förtiden, där kan jag ändå få ut lite av det tunga.
Tyvärr får jag inte bort extra kilona ;) Det kommer väl när jag bestämmer mig för att
lugna ner med pepparkakorna, min drog den här tiden på året.
Normala fall kan jag ta en kaka och vara nöjd. När det kommer till pepparkakor.....
det säger bara slurp. Handen grepar efter en ny kaka om och om igen, doppas i teet eller
glöggen och försvinner spårlöst. Man märker inte att man har tagit 10 stycken fören det
är för sent. Men så gott det är!
Idag har jag en pepparkaksfri- dag. Än så länge har jag klarat mig, få se om jag klarar
morgondagen också.

Nä, seriöst!
På torsdag ska jag nog försöka vara lite spontan.
Någon som vill se Thor Ragnarök med mig? Eller kanske All inklusive?

lördag 27 augusti 2016

Game fair och Kivik



Idag har älsklingen och jag varit på utflykt nere i Skåne.
Första stoppet blev på Elmia Game fair vid Ellinge slott. Där gick vi runt bland dom olika
montrarna. Jag var till större delen av tiden snurrig i bollen. Jag misstänker att något
har hänt med mitt balanssinne. För så fort dom tillfälliga golven rörde på sig (vilket det gjorde
rätt bra i alla montrar) så blev jag nästintill sjösjuk. Förstår inte varifrån det kommer.
Har ju aldrig haft problem med det tidigare.
I vilket fall så blev det lite bättre när jag tog en karamell, så problemet är väl
jag själv.
Höll på att kväva mig själv också idag.  Jag satte ett salladsblad i halsen och fick ingen luft. Det var redigt otäckt. Ska aldrig äta större bitar salladsblad om jag inte får hacka ner
det till molekyler.

Resan avslutade sedan i Kivik på musteriet. Så nu har vi ett nytt lager äppelmust hemma.
Få se hur länge man klarar sig på det denna gång.

Nu är det läggdags
God natt på er!

lördag 11 juni 2016

Proppmätt dag in dag ut

Det blev sent igår hos Robins kusin. Men det var så klart trevligt.
Kusinen tog nämligen studenten igår. Jag var supertrött efter att ha haft en stressig
morgon och allmänt jobbig dag. psykiskt som fysiskt. Nu är det bättre.

Så det var riktigt skönt att ha sovmorgon idag. Ååååh så skönt!
Vi gick inte upp fören 9 någon gång och frukost blev det inte fören nästan 11.
Då jag var tvungen att baka till oss en frukost för att vi inte hade så mycket hemma.
Robin är ju lite kräsen.
Tur att man alltid ha nära till en mjölkbonde här. Hehe.
Började dagen med scones och till fika även nybakta kolakakor. Vilket man blev väldigt
mätt på

Sen åkte vi till närmsta köpcentret för att shoppa Robin en ny kostym.
Nu ska han bara gå igenom min garderob efter svarta representabla kläder. Så han får det
som han vill ha det. Vi köpte oss sen lite lunch från en salladsbar och återigen var man
proppmätt. Vilket man redan var innan, men Robin måste ha lunch varje dag.

Sen har dagen bara varit lugn och skön. Pratade lite med Fia på telefon när hon ringde.
Det är kul att snacka med min kära gamla vän. Det har blivit oftare och det gillar jag.
Får försöka bli bättre själv på att ringa till henne.

Fast att ingen av oss var hungriga nu ikväll så blev det hemmagjorda hamburgare.
Jag orkade inte ens hälften. Vet att det även lär bli efterrätt i form av Jordgubbar.
Lär inte behöva äta på hela dagen i morgon. 

Nu ska jag gå och jäsa innan jordgubbarna och sängen.

Två olika redigeringar. Vilken tycker ni blev bäst?
Robin har blivit duktig på att fotografera faktiskt. Synd att jag är värdelös på att stå modell.

Foton: Robin 

onsdag 4 maj 2016

Jordig från topp till tå

Bild tagen i år på Gran Canaria- Puerto rico

Då så, då var förhoppningsvis stenplockningen avklarat för den här våren.
Om pappa inte ångrar sig eller kommer på någon vi har missat.
Solen har stekt idag medans vi gick genom åkrarna. Mamma tyckte att jag såg röd ut och
tyckte att jag skulle ha på mig Elins tjocktröja.
Kan säga att det blev absoluuuut inte varmare. *Blink blink*
Solen tog nog rätt bra i ansiktet. Känner mig lite solkysst, mer än nödvändigt.

Väntar på att vattnet ska bli duschbart. Är alldeles jordig i ansiktet och på kroppen.
Jag blev visst ledig i morgon också. Så både torsdag och fredag. Känns rätt härligt faktiskt.
Dessutom är Robin ledig också. Kan inte bli bättre!
Ska försöka fotografera lite då. Har kommit in i en mattredigerad period.
Håller på att ladda för fullt inför sommarens bravader, i fotoväg.

Nu ska jag dammsuga lite innan jag hoppar i badet.
Ha en underbar dag!

onsdag 6 april 2016

Stressdag


Det är ju inte bra att stressa, men det är vad jag har gjort idag.
Det är helt enkelt för mycket över allt.
Vi fikade inte fören 14.20 idag. Vi brukar fika runt 12.00 annars.
Så det säger ju en hel del.

Sen cyklade jag hem med Paxa i värsta blåsten.
Trodde vid några tillfällen att vinden skulle slänga av mig från cykeln.
Väl hemma så trotsade jag väder och vind för att ta en motionsrunda på 5 kilometer.
Snabb promenad i 2 km och dom sista kilometerna, jogging.
Det roliga när jag sen var färdig med rundan, var att den idag var 700 meter längre än i
måndags. Trots att jag följde samma väg. (Jag använder appen Runkeeper).
Måste vara vinden som jäklas med satelliterna.  I måndags var det 5,1 km.
Idag var det 5,8 kilometer.

Senare kom syster yster och lagade mat åt mig.
Hon behövde träna på att laga fisk inför matlagningsprovet i hemkunskap.
Mamma och brorsan tål ju inte fisk och skaldjur. Så hon var tvungen att göra det hemma
hos oss. Hon bjöd mig på torsk och räksoppa med nybakat bröd till.
Det tog lite längre tid än 90 minuter som dom har under provet, men om hon speedar
upp sig lite mer så ska det nog gå.
Det var faktiskt gott. Har aldrig ätit fisksoppa förut. Så det var en positiv upplevelse.
Malin var inte lika nöjd. Hon gillar ju inte fisk.
Det gjorde inte jag heller i hennes ålder (Om den inte var panerad).
Nu har jag växt upp och skjutit undan alla dumheter man hade för sig i den åldern.
Vågar helt enkelt testa nya och gammal saker utan att rynka på näsan innan....
Ja, förutom om det serveras blodpudding, bruna bönor och ärtsoppa!

Nu ska jag gå och lägga mig på soffan en stund innan sängdags.
Ha det bäst!

måndag 22 februari 2016

Fotorunda

Idag har jag bara tagit det lugnt. Har varit och tagit lite självporträtt, men jag blir verkligen
inte bra på bild. Det blir ju inte så naturligt när man själv bossar över kameran samtidigt.
Var är fokus? Var/hur ska jag göra av med fjärrkontrollen? Vad ska jag göra!? Allt detta 
ska jag hinna på några få sekunder. Näpp, det är inte lätt men det kunde också varit värre.

Jag skulle ju sy idag. Det har inte blivit så mycket med det. Jag ska vara ärlig. Det är motigt.
Inte för att det inte är kul. Utan att jag inte förstår instruktionerna. 
Så många termer jag inte förstår. Skulle kanske gett mig på lite lättare saker först.
Det är i för sig inte värre än att jag gör ett annat projekt så länge och när jag känner mig
redo, hoppa på det gamla. Fast det blir också roligare om man har ett tyg som man tycker om,
och som man kan tänka sig att bära.
Så tänkte stanna till på IKEA i morgon innan Volleybollen.
Den här  eller den här tänkte jag mig i så fall. Sy en rockabilly inspirerad kjol eller klänning.
Kjolen har mamma sytt en gång i tiden. Så hon kan kanske hjälpa mig lite i så fall.
Överdelen (om man skulle sy en klänning) verkar inte så avancerad.
Vi får se. Jag får inte ge upp!

Där emot ska jag nog sy mig en vetekudde idag :D







lördag 23 januari 2016

Ny morgon

Äntligen en helt ledig helg igen!
Ja förutom den lilla detaljen att jag ska göra lite fotojobb idag.
Min kära vän Bine och hennes lilla familj kommer för att få lite bilder i snön.
Efter det ska jag fotografera en familj som vann i en liten utlottning som jag hade.
Den fotograferingen är jag mest nervös inför. Spännande nervös. Vilket jag vet är rätt onödigt
egentligen. Jag ska bara göra som jag brukar och försöka bjuda på mig själv.

I alla fall tog jag en härlig sovmorgon idag. Ingen stress, jag vaknade tidigare än vad
jag trodde. Såg det fina ljuset ute och kände mig bara så taggad (känner mig taggad)
inför dagen. Läste på en fotoblogg att om man ska förstå den som står framför kameran,
så måste man även öva på sig själv. Var sugen på att gå ut. Klä på mig en vit klänning.
Sen kom jag på... det blir ju väldigt kallt. Så jag slängde upp stativ och började fota lite inne.
Jag bjuder inte på naket. Sån är jag inte. Däremot kan ni få se lite blåslagna ben.

Just nu håller jag på att läsa Lars Keplers "Stalker". Den är väldigt bra, precis som alla hans 
andra böcker i serien. Medryckande helt enkelt.
Nä, nu ska jag fortsätta på frukosten jag för en stund påbörjade.
Hoppas ni får en härlig vinterdag ni också.


     

söndag 6 december 2015

Trist dag


Vad grått det är idag. Inget roligt och inspirerande alls.
Har sovit mest, kollat på film. Lekt lite i photoshop. Strax ska jag iväg för att ge kalvarna
kvällsmjölken. Pappa och mamma kämpade hela dagen igår, så tänkte att det minsta jag kan
göra är att hjälpa dom med det. Har ju inget vettigare för mig direkt.

Hoppas min kära sambo kommer hem någon gång så man bara kan borra ner ansiktet
i hans hals.Saknat honom. Har ju inte hunnit umgås så mycket dom senaste två veckorna.
Hoppas vi ska få tid till detta nästa helg.

Att kunna vara ensam är att vara stark. Vilket jag har insett det här året att jag är.
Inte så fysiskt stark som jag gärna hade varit. Utan psykiskt stark. Vilket jag inte tidigare
kanske har förstått. Det är en insikt som har kommit successivt.
Jag tar inte alla problem med ro, men senaste tiden har jag upptäckt att jag stressa upp mig
mindre när det väl händer. Detta har kommit rätt plötsligt tycker jag.
Jag liksom hajar till varje gång efteråt ett problem har uppstått. Känner liksom inte igen mig.
Det är så klart till det positiva.

Dessutom har jag inga problem att göra något utan att behöva dra med mig ett helt gäng .
Jag är uppenbarligen väldigt lättroad.
Jag har börjat uppskatta saker och människor omkring mig mycket mer.

Det enda jag inte uppskattar är att jeansen är väldigt trånga. Jag har ju bara gått upp ett kilo!
Den där jäkla volleybollen har gett mig fetare lår och rumpa. Jag lovar!
Måste köpa nya jeans. Nog för att jag älskar mina klänningar, men jeans är ett måste

Nä iväg och jobba lite, Kram på er!

söndag 30 augusti 2015

Jag fem år tillbaka

Fick för mig att bjuda lite på mig själv.
Så jag tänkte visa gamla bilder på mig år för år. Kanske man kan se en utveckling
eller förändring. Jag kan redan nu säga att jag har en väldigt blandad klädstil.
Från dubbellager av linnen, tjocka och alldeles för varma hoodtröjer, sportigt till rätt vardagligt.
Jobb som fritid, och idag bär jag gärna klänning eller kjol. Det trodde man inte för 5-10 år sen.
Då jag knappt vågade exponera mig själv offentligt.


2010 student och början på vuxenlivet


 2011 ett år kretsat kring mycket jobb



2012 jag ser för det mesta glad ut.


2013 träningens år och framför allt löpning


 2014 året jag unnade mig saker och resor


 2015 ett kämpigt år i alla avseenden. Men där jag har hittat mig själv



onsdag 18 mars 2015

Hej igen!

Det känns verkligen som om våren är på gång nu. Skinnjackan är på och solen värmer.
Vilket tyvärr har satt gymmet lite ur fokus. Det är inte lika motiverande längre. Inte när
det är så fint väder utanför. Men jag lyckades faktiskt hålla motivationen uppe idag.
Jag har bara tre månader kvar (knappt) på gymkortet, så jag får väl "kötta på", som folk  
säger nu förtiden.

Det är mycket planer och idéer i huvudet på mig just nu. Jag ska börja satsa mer på
mitt framtida drömhus, och hur jag snabbast ska ta mig dit. Dessutom är jag sugen på att dra
iväg någonstans. Sugen på Rockabilly i Halmstad i maj. Verkar som min faster och gänget är
i samma planer/funderingar. Det hade ju varit bra häftigt. Ska bara få det att funka med
första skörden (men den helgen ska jag vara ledig, egentligen).

Jag känner mig positiv och glad just nu, men inte helt utan svackor så klart.
Så därför ska jag laga lite pannkakor så att jag inte hamnar i en. Ha en grymt bra onsdagskväll!


söndag 18 januari 2015

Elins bilder

Bjuder även på några bilder som Elin tog på mig.

Så var sista morgonpasset för den här helgen över. Bara ett pass kvar.
Mamma bjöd på lyxfrukost när jag var färdig med passet. Varm choklad med marshmallows.
Det var länge sen man gjorde något så gott till frukost.
Nu ska jag gå och lägga mig en stund. Det behövs.....





måndag 24 november 2014

Hals ont

Jag som hade velat träna volleyboll idag, men inte då. Jag fick så kraftigt ont i halsen under dagen, och den blir bara värre. Så jag är hemma. Har tagit ett varmt bad och ska tvinga bort sjukdom genom tanken. Fast den känns rätt bestämd med sitt syfte den här gången.
Hoppas bara att det är en lätt förkylning som lurar bakom det onda.

Så det blir till att bädda ner sig varmt i soffan senare. Äta ugnspannkaka, dricka te,
kolla på Sveriges värsta bilförare och En natt på slottet. Dessutom hoppas att sambo
kan tänkas hålla om mig och värma mig. Tänker att lite kärlek och bestämda åsikter
att inte bli sjuk, kommer hålla mig borta från skiten. Håller tummen på de i alla fall.

För jag är frisk frisk frisk