Sån som jag e

Förlåt för alla självporträtt jag har lagt upp den senaste tiden.
Jag älskar ju porträttfotografering och tyvärr har jag inte haft så mycket sånt på
senaste halvåret och tar igen det nu med att modella själv.
Jag ska förhoppningsvis komma med något annat snart. Ska ju snart iväg på semester och
då kommer kameran vara min bästa vän... sen joggingskorna. Jag kommer att resa tillsammans med
bästa syster och min underbara kollega/väninna (oj, väninna kändes väldigt moget att skriva )
och hennes sambo.
Det är bara 12 dagar kvar nu.

Den senaste perioden har varit lite jobbig. Det finns så klart alltid andra som har det jobbigare,
och som mår väldigt mycket sämre vad en annan gör. Så illa mår jag inte.
Jag har bara känt mig lite utanför, oroat mig för framtiden, funderat över framtiden,
känt mig rastlös, rädd och samtidigt varit sååååå sugen på att göra något spontant.
Tex att dra iväg på bio bara sådär eller att prova någon ny restaurang.
Min kära sambo följer säkert med om jag ber honom, men jag vill inte störa honom när han är
så trött om kvällarna. Helgerna går knappt att planera.
Jag har säkert en form av passiv aggression i kroppen. En känsla jag knappt vet hur jag ska
hantera, en känsla som gör mig så kluven. Jag vill göra något!

Som tur har jag gymmet nu förtiden, där kan jag ändå få ut lite av det tunga.
Tyvärr får jag inte bort extra kilona ;) Det kommer väl när jag bestämmer mig för att
lugna ner med pepparkakorna, min drog den här tiden på året.
Normala fall kan jag ta en kaka och vara nöjd. När det kommer till pepparkakor.....
det säger bara slurp. Handen grepar efter en ny kaka om och om igen, doppas i teet eller
glöggen och försvinner spårlöst. Man märker inte att man har tagit 10 stycken fören det
är för sent. Men så gott det är!
Idag har jag en pepparkaksfri- dag. Än så länge har jag klarat mig, få se om jag klarar
morgondagen också.

Nä, seriöst!
På torsdag ska jag nog försöka vara lite spontan.
Någon som vill se Thor Ragnarök med mig? Eller kanske All inklusive?