söndag 10 februari 2019

Taggad till tusen

Den här veckan har jag fixat en hel del viktiga bitar inför husbygget.
Jag har beställt nybyggnationskarta och ansökt om avstyckning av tomten.
Dessutom varit på banken och lämnat byggnationskalkyl.
Så nu väntar vi 14 dagar på att få nybyggnationskartan sen kan vi boka möte
med Staffan och börja rita på vårat drömhus.

Den här veckan som kommer, kommer det hända en del också hoppas jag.
Robin har taggat upp mig idag och börjat utbilda mig till skogshuggare. Hihi.
Han har i bilen ikväll kört en del teori med mig. Och vi har även kollat på
Youtube, eller jag har kollat. Han körde ju min bil.
Så den här veckan ska jag försöka tillsammans med Robin, hinna åka och shoppa
lite skogsutrustning. Sen börjar steg 2 i min privata utbildning.
Så taggad!
Första trädet jag kommer fälla ska filmas, och det kommer fällas på våran tomt.
Hur häftigt är inte det! Måste ju nästan göra ett minnesmärke för det också.

Japp, ni kanske kan tycka att jag har många idéer och järn i elden.
Jag tycker om att lära mig nya saker och framför allt sånt som jag och kanske
andra har nytta av. Tanken är sen att försöka ta ett motorsågskort så jag inte behöver
fundera på var jag hugger ner träden.
Jag måste i lagen har körkort för motorsåg om jag utför arbete på annans mark,
Om det inte sker inom familjen. Då behövs detta tydligen inte. Märkligt.

Sen på tisdag, då ska jag och Robin hålla i vårt första teoriprov i jägarexamen.
Så kul ju!!!

fredag 25 januari 2019

Min alldeles egna spökupplevelse

Igår kväll klockan 21 satt Robin och jag i soffan och kollade på
Det okända. Paxa var vid våra fötter, Snobben instängd på kontoret då han hade
Varit otrevlig mot Dalton. Becca låg i soffan bredvid oss och Dalton och Mimmo var
Ute i trädgården i hägnet. I alla fall sitter vi där i lugna ro och tittar på Tv.

Helt plötsligt hör vi båda hur en julgranskula i granen bakom oss får en hård smäll.
Vi är vana vid det ljudet för att Mimmo har haft ett litet intresse för dom innan i jul.
Rent instinktivt vänder jag mig i soffan och säger på skarpen, "Mimmo" låt bli
Kulorna. Men mitt i meningen ser jag också att det finns ingen hund där.
Jag börjar söka runt i rummet efter en hund men alla är just vid oss eller utestängda
Från vardagsrummet. När jag sen kollar i granen var det bara en kula som svingade
häftigt i granen. Dom andra var i normal gungning. Denna ensamma kula var dessutom närmst mot väggen och mitt i granen. Alltså fanns det ingen som helst
chans att en hund skulle ha kommit åt den i fall det hade varit dom.
Framför allt inte utan att få hela granen att gunga.

Robin är en stor tvivlare och skämtade att det var jag som hade smällt till den med min arm. "Ja, för jag har en 2 meter lång arm och kan svinga den 180 grader när
Soffans ryggstöd,är ivägen åt alla håll".
Jag tror det var våran hustomte (har nämligen sett en del konstiga saker den sista
Tiden som jag inte kan förklara på något annat sätt, än just en tomte).

Idag när jag kom hem efter jobbet ser jag att samma julgranskula ligger på golvet.
Det gjorde den absolut inte igår när vi gick och la oss.
Kanske håller vår hustomte med mig. Det kanske är dags att slänga ut granen.
Synd bara att gubben min inte tycker det.

Jag är glad i alla fall att Robin var hemma igår när det hände. Annars hade jag
nog rusat hela vägen hem till gården. Det roligaste var också att den valde just att tajma det med Det Okända. Jag är förvånad över hur lugn jag ändå var när det hände.
Nästan så att jag tyckte det var kul, och det gör jag faktiskt när jag tänker efter.
Robin kunde i alla fall inte komma på någon vettig förklaring hur mycket han än försökte.

Har ni varit med om något som inte går att förklara någon gång?

måndag 21 januari 2019

Pyssel fredag och måndag

I fredags började jag sy på min första hare, och blev faktiskt rätt nöjd med den.
Även om det var lite småfel. Var helt slut i huvudet efter det passet.

Idag på min lediga måndag har jag ännu en gång satt mig vid symaskinen och sytt en hare.
Denna gången en hare till min ena kollegas dotter. Przemek brukar i stort sätt alltid komma med
en liten gåva efter att han har varit hemma, och det gjorde han även i lördags när vi jobbade.
Så nu kände jag att det var dags för mig att göra något tillbaka.
Dottern fyller även år snart, vilket var lämpligt.
Denna hare blev den här gången mycket bättre på alla plan. Det är bara den sista sömmen
när man färdigställer hela haren som är svår att få till snyggt.
Det får jag försöka komma på en lösning på.

Nu när jag har gjort enligt min plan för denna måndag, ska jag nog ta mig något att äta.
Sen blir det nog lite Once upon a time på plattan. Är nu en bit in på säsong 5,
och jag tycker att allt börjar bli mer och mer invecklat. Dessutom lite mörkare och
mörkare. Idag ska vi rädda Killian om jag förstod det rätt på förra avsnittet.

Ha det bäst!


Har man ingen bra arbetsyta får man ta sig ner på golvet.

Tråkigast av allt när det kommer till att sy, det är att klippa ut alla tygbitar.

Förberedelser

Lilla vovsigen ska så klart styra pedalerna 

fredagens projekt nästan färdigställd

dagens projekt färdigställd, hoppas Nikola blir glad




söndag 13 januari 2019

Min nya investering

Jag har väldigt länge, i typ så där 7 år lånat min mammas symaskin.
Hela tiden haft i baktanken att ja... Jag kanske skulle ta och skaffa mig min egna.
Så häromdagen såg jag att denna, en uppdatering på den husqvarna Emerald 118 som jag 
i många år har tittat på, var nersatt i pris. Samma pris som Emeralden. 
Jag frågade Robin om jag skulle köpa den, och han tyckte absolut att jag skulle köpa den.
Så sagt och gjort så klickade jag hem den från nätet.
I onsdags hämtade jag ut den från vår utlämningsställe. Så överlycklig och full med ideer.
Beställde hem lite mönster från stoff och stil dan efter.

Min tanken är att försöka börja smått, och att inte påbörja ett projekt fören det första
är klart. Vilket har varit mitt största problem tidigare. Mönstren är på olika sorts gosedjur,
och min tanke är att genom dom kanske lära mig olika tekniker utan att förstöra allt för
mycket tyg i början. På så sätt behöver jag inte känna mig lika ledsen när/om jag misslyckas.
Dessutom kan man använda vilket tyg som helst till gosedjur och det kan varieras på så många sätt.
Skulle det dessutom bli bra, kanske jag gör en liten hobbyverksamhet på det efter förfrågan.

Vi får helt enkelt se allt eftersom. 
Jag kommer försöka lägga upp mina projekt här allt eftersom.
Första projektet kommer att bli att göra en långbent kanin som jag bara älskar designen på.
Denna kanin är båda barnvänlig och inredningsvänlig. Vilket är två saker jag gillar.
Alltså, jag är så taggad!
Tror att mönstrerna kommer i morgon. Håll tummarna.
              







söndag 6 januari 2019

Tuff helg




Den här helgen har jag varit helt själv.
Eftersom jag dessutom har varit rejält förkyld har jag inte kunnat göra så mycket
mer än att sitta och glo, typ. För ingen vill umgås med en i den här situationen.
Så det här måste här varit den längsta helgen på länge.

Jag gick i alla fall på promenad med mina hundar igår. För inne kunde jag ju inte vara hela tiden.
Sen har jag sett över 5 filmer tro jag. Tackar för trettondagshelg och Netflix.
Idag har jag ägnat stor del av dagen att åt leta bra livscitat och måtto.

Jag har nämligen kommit på ett nytt sätt att prova min kreativitet i.
Vad får ni se inom kort, i fall jag inte tröttnar på en gång.
Men jag tror att detta kommer att passa mig bättre än vissa andra projekt
som jag försökte starta upp i december.

Nu är i alla fall helgen till ända och jag är så glad för det.
Mina föräldrar vill inte umgås med mig i morgon med risk för att bli sjuka.
Eftersom Alvis är hemma sjuk, och att jag själv inte är så pigg.
Så morgondagens jobb lär bli ensamt. Jag sa att dom får sätta mig på att plocka sten
på dom plöjda åkrarna om dom inte vill umgås med mig.
För hemma ensam en dag till tänker jag inte vara.

Jag hoppas att ni har själva hållit er friska och därför haft en trevligare helg
än jag. Nu kämpar vi vidare med nästa vecka.

Reflektioner


Efter 2016-2017 trodde jag faktiskt att det bara kunde bli bättre. På många vis blev det bättre,
men också lite mer stökigt i min själ. Jag har större delen av 2018 känt mig kluven och jagad.
Därför vill jag tacka lite extra till min älskade sambo, familj, och dom vänner som verkligen
ser mig, och inte bara nöjer sig med ett jag- mår- bra-svar ifrån mig.
För att det är ni som har gjort det möjligt för mig att kämpa på.
Hålla humöret uppe och bara skapa mer energi.

Så 2019  ska jag vara mer spontan och hata mig själv mindre.
Spara min energi till dom som verkligen förtjänar den och hitta tillbaka till min lycka.
Den jag egentligen har och som jag uppskattar, men som har fått vila bakom all
dålig energi dom senaste åren. Nu jäklar ska den få komma fram igen!








lördag 5 januari 2019

Bjertorps slott

Hejsan hoppsan!
Det var verkligen ett bra tag sen jag uppdaterade här nu.
Så jag tänkte uppdatera er om våran lilla trip till Vara och Bjertorps slott.
Vi firade den 15 december våran 10 årsdag och hade sen en månad innan det bokat oss
en natt på slott, dessutom unnat oss lyxen att bo i en av sviterna.
Så tillslut kom den dagen vi skulle åka och vi var så förväntansfulla.
Så förväntansfull att jag glömde lämna min husnyckel till min bror. Han skulle nämligen ha
övernattat i vårat hus och ta hand om halva flocken. Det slutade med att dom fick ta Snobben och
Mimmo hem till gården. Som tur var dom i hundgårdarna och inte instängda i huset.
Ibland ska man ha lite tur.

Så tillslut anländer vi till Bjertorp slott som välkomnade oss med sitt stora murvalv och en alle
(se sista bilden). Förväntningarna steg ännu mer. Det var liksom så magiskt på något vis.
Vi tar våran packning och börjar gå mot entren , den kraftiga porten öppnades upp 
automatiskt och där innanför slogs vi av slottets typiska miljö av sten, mattor, mörka träslag, 
skinndetaljer och en massa levande ljus. Dessutom en uppstoppad brunbjörn som stod med en 
gästbok i sina tassar.
Vi fick nycklar och hittade tillslut efter lite förvirring våran svit, som en gång var godsherrens
rum. Ett gigantiskt rum och egentligen helt onödigt stort för att bo i endast en natt, men helt klart
mäktigt.

Vi hade från den tiden bara en timme på oss innan det var dags att dra sig ner för mingel och glögg.
Vi begav oss efter lite ombyte nerför trapporna till huvudplan och fick där bevittna ett luciatåg.
Vi blev tilldelad våran sittplats uppe på en liten balkong med utsikt över hela salen och
efterrättsbordet. 
Julbordet i sig var väl inget märkvärdigt men deras efterrättsbord var to die for.
Vi proppade nog i oss mer efterrätter än mat. Favoriterna var Creme bruleén och chokladbollarna.

Dagen efter åt vi den bästa hotellfrukosten i den mysiga matsalen. Bilder på det har jag på mobilen
och jag kanske lägger ut det en annan dag.
Sen checkade vi ut från en magisk upplevelse, som vi alltid kommer att minnas och så drog vi
iväg i min nya bil för att hämta hem Robins nya dyrgrip från vapenhandlaren. 













Huvudplan med utsikt ner i entren. I ovankant av bilden ser ni
räcket till balkongen där vi satt hela kvällen.

Luciatåg

Efterrätt är kärlek

På väg mot nya äventyr