måndag 13 november 2017

Jobbig morgon

 

Jag vaknade med hur mycket energi som helst. Tittar ut genom fönstret och ser att det är
alldeles glittrigt och vitt ute av frost. Robin hade för en stund sen åkt och haft hundarna ute.
Så jag låser in Paxa i buren eftersom hon löper. Sticker iväg och är borta i ca 10 minuter.
Jag kommer hem och ser ett rent kaos i huset. Någon eller båda hanhundarna har markerat
under hela köksbordet och det var kisstänk över större delen av golvet.
Jag blir fly förbannad och börjar städa upp samtidigt som jag skäller och hundarna förstår ingenting.

Jag ska gå och byta om när väl tvättmaskinen är fullastad med kissiga handdukar och annat.
Jag kliver in i sovrummet och går till "mitt hörn" där jag har mina kläder och kliver rätt i en
stor pöl av kiss. Jag blir rasande och får lov att städa upp även där plus slänga nerkissade byxor
i tvättkorgen. När jag kommer tillbaka nästa gång och slänger en blick på våran kontenitalsäng
så ser jag att även på sängen är det en stor kissfläck. Nu bryter jag ihop. Jag städar, skrubbar och
jag gnor och gråter samtidigt.

Vi har haft problem med att våra hanhundar markerar inomhus sen förra året.
Vissa perioder händer det mindre och dom sköter sig, medans mot varje höst tycks det eskalera
till den grad att vi får städa minst två gånger om dagen. Innan har vi trott att det har varit unghunden
men nu har vi även sett att den äldre hanhunden markerar inne
Jag har provat ha dom instängda i bur men då sitter dom och piper varje natt. Jag vill ha dom
utomhus i hundgården men då står dom och skäller om nätterna. Jag skulle kunna lämna bort Paxa
medans hon löper men problemet kvarstår ändå när hon inte löper. Kanske inte lika illa dock.

Robin har sagt flera gånger att vi ska ta bort Dalton (den äldre) men jag tycker ju att han är så
snäll och vill ju inget ont. Jag har dock sagt att den dagen dom kissar på våran dyra säng, som
dessutom är helt klädd i tyg. Då tar vi bort honom. Fan! Nu är vi där alltså.
Min lösning har varit att stänga dörren in till sovrummet för då kan inget hända, men Robin
tycker att det blir så instängt då, så det får jag inte göra.
Samtidigt så är Paxa så dum att hon klöser sönder dörrar för att lyckas öppna upp dom.
Hon tycker inte om att vara instängd. Har allvarligt talat funderat på att sätta ström på dörrhandtagen
många gånger för att se om hon lär sig att låta bli, men hur funkar det i praktiken?

Mitt liv är ett rent helvete just nu. Vi har för många hundar tycker jag men inte Robin,
och jag har ingen tid själv att rätta till deras beteenden. Dessutom vet jag inte hur jag ska gå
till väga. Jag har gått hundutbildning men verkar inte ha någon form av kompetens efter det.

Vi skulle ju ta Snobbens bollar i våras, men då var han nära på att dö under narkosen.
han fick hjärtstillestånd och dom lyckades precis rädda honom med hjärtmassage.
Så det har vi redan testat. Troligtvis var han allergisk mot den narkosen, det finns så klart
andra medel men det har vi inte vågat oss på att prova.

Det är inte mot oss dom markerar, det verkar vara något beteende dom försöka hävda mot varnadra
när Robin och jag inte är hemma. När vi är hemma är dom lugna. Hade dom gjort det när man var hemma hade det varit lättare att komma på dom. Nu är det inte så lätt och dom är för smarta
så det går inte lura dom att man lämnar huset, när man egentligen stannar kvar.
Om man ändå skulle lyckas lura dom... hur ska man då se om dom gör något på andra sidan dörren?

Jag har sådan ångest för det här med hundarna. Jag känner att det blir för mycket för mig,
och då tappar jag bara mer och mer motivationen att ta tag i det.
Jag måste vara världens sämsta hundägare................
Så jag vaknade med hur mycket energi som helst, till att nu vara helt dränerad på en timme.

Inga kommentarer: