Jag är en person som är väldigt duktig på att gå och prata med mig själv.
Jag gör det nästan hela tiden. Är det inte mig själv jag talar med så är det med djuren runt
omkring mig. Det är ofta som jag har utropat "va fin du e!" till en ko var av en av mina kollegor
kan vända sig om och fråga, vad sa du?. Då brukar jag säga, ja du är fin du också.
Till saken är att det har sällan skadat mig på något vis.... tills igår.
Jag stod hemma och lastade bilen med 4 tomma hinkar plus Paxa i skuffen.
Har ju kommit in i en fas där jag vill prova om jag har några "gröna fingrar",
och dessutom hade jag igår fått hemma 8 stycken Dahlior knölar som jag var väldigt upprymd över.
Så jag slängde in hinkar och hund och går målmedvetet mot förardörren samtidigt som
jag glatt säger "Nu ska vi åka och sno lite jord", högt.
I samma stund jag säger sista ordet säger någon plötsligt, Hej! Reflexmässigt säger jag Hej tillbaka.
Hinner slänga upp blicken mot vägen och där cyklar våran ena granne snabbt förbi.
En av dom som köper ägg utav mig.
Så nu oroar jag mig för att han ska tro jag är kriminell.
Jag skulle ju egentligen bara åka ner till familjens grushåla för att sno jord från en jordhög,
som dessutom har kommit ifrån Robins och min tomt.
Så vad har man lärt sig?
1. Cyklister är ett oberäkneligt folk.
2. Prata inte högt om dina ondskefulla planer
3. Ha inga grannar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar