hösten

 Denna oktober har varit väldigt intensiv. 
Tanken var ju att få en ny kollega i början av denna månad, men så blev det inte.
Hennes liv förändrades och där stod vi igen utan en extra trygghet att luta oss emot.
Så efter klövverkning, tredjeskörd och nu även coronasjuka i hela arbetsgruppen, förutom jag.
Så är det bara skitkörningen kvar och grannbondens skörd som ska hinnas med innan man 
äntligen kan koppla av något.

Jag hade hoppats denna höst att hinna fotografera några höstiga bilder, men så har det ju inte blivit.
När jag kunde var jag rätt dålig, utan någon egentligen bra förklaring. Kanske för mycket jobb?

I alla fall så har jag idag varit ledig efter en intensiv vecka. Egentligen hade jag mått bra av mer 
ledighet, men så blir det inte. Vi hittade i veckan som var i alla fall en ny kollega. Så nu håller
vi tummarna att hon kommer i slutet av november. 

Vad jag har gjort på min lediga dag? Sovit och tagit det lugnt fram till 12, sen var jag iväg på fotojobb
hos en bekant. Riktigt trevligt. Man är verkligen ringrostig när det kommer till porträttfotografering.
Framför allt barn. På vägen mot stan körde jag förbi en äng med får, och jag såg ljuset.
Jag han nästan köra förbi parkeringsfickan innan jag hastigt slängde mig in på den. 
Jag kunde inte köra förbi när jag ändå hade tid och kameran med mig.
Fick ju även testköra mitt black mist filter. Det var rätt rogivande att stå där i vägkanten och kolla
på fåren beta och sno några vackra stunder på kameran.

Efter en stund kom jag tillbaka till verkligheten och då bar bilen in mot stan för att köpa mig nya
peltorlurar. Så som jag har längtat!
Så nu äntligen kan jag lyssna på musik och poddar när jag jobbar.

Sommarn är ju snart slut!

Hej!

Ja, jag vet... det var som vanligt länge sen och den här gången har jag nog varit bort ifrån bloggen
lite väl länge.

Blev faktiskt själv chockad när jag såg att senaste inlägget var ifrån februari. 
Det har ju hänt en hel del sen sist och det är omöjligt att få med allt i ett inlägg.
Så jag tänker att jag hoppar det som har varit och gå på det som händer just nu.

Jag följer Nevnarien på instagram och den kvinnan kan verkligen inspirera mig.
Jag har upptäckt att hon och jag har väldigt mycket samma intressen och det gör ju saken inte alltid
bättre. Hon ger mig hela tiden nya spratt i huvudet. Som nu tex... jag har sen hon gjorde ett inlägg
om ett fotofilter ifrån Nisi (nisi black mist) gått och funderat på det där filtret.
Så igår tyckte jag faktiskt att jag kunde få unna mig det. Jag har gått igenom så mycket tråkiga
saker privat det senaste året. Sen hoppas jag att det kan få mig att komma igång igen med fotograferandet. Så jag beställde Nisi black mist 1/4 ifrån cyberphoto. 

Och som ett brev på posten fick jag feeling och tog faktiskt fram kameran med mitt "nya" objektiv
som jag inte har använt så mycket för jag känner mig begränsad med brännvidden.... fram till årets semester. När jag satt vid Robins mammas sommarstuga och lekte med objektivet medans Robin fiskade. Då upptäckte jag en funktion som jag missat tidigare. Så nu kan jag använda detta objektiv 
i min vardag på ett helt annat sätt. Det fanns tydligen två inställningar på brännvidden (1.6m och 0.9m) Lycka! Eftersom det är begränsat med storlekar på dessa filter så
fanns det bara rätt storlek till mitt Canon EF 135mm
... och eftersom jag nu kan använda denna lins mer så var det motiverat att köpa filtret.

Nu kom jag ifrån det jag skulle skriva... Jo jag fick feeling och tog med mig kameran ut för
att ta lite porträttbilder. Inte för att man ser så jäkla bra ut, men jag är ju jag... vad kan man göra.
Som vanligt drabbas jag av den där feelingen precis innan solen ska ta och gå ner, men det är också
då det är som mest magiskt att fotografera.

Jag hoppas sommaren kan hålla sig kvar ett tag till så jag hinner provköra filtret en hel del.
Lite regn skulle dock vara väldigt uppskattat.

 

Leka i photoshop

 Den senaste veckan har jag ägnat mig lite åt att utforska photoshop och dess möjligheter.
Har hunnit med en del manipulering nu och man kan bara hoppas att det blir bättre och bättre.
Senaste två dagarna har jag ägnat mig åt att leka lite mer ljus. Den första bilden är ifrån igår som
jag lite snabbt slängde ihop på en timme. Dagen innan blev det bilden under.
Den bilden är inte så bra utförd men så pass som jag klarade av just då. Ändå gillar jag den bilden,
det blev lite av en sagokänsla i den.

Robin har vid några tillfällen varit lite sur på mig för att jag sitter så mycket vid datorn, men det
börjar lugna ner sig nu. Nu har jag dessutom köpt mig dom två första böckerna av familjen
Bridgerton. Som är så äckligt lättläst att man slukar en bok lika fort som man hunnit öppna upp den.
Älskar serien som går på Netflix men blir lite sur när det inte alls är som i boken. Inte helt.
Daphne i boken har egentligen mörkbrunt hår och träffar inte Simon på samma sätt som i serien.
Att hon dessutom skulle vara drottningens juvel som i serien är heller inte sant.
Ska bli spännande i vilket fall att fortsätta läsa boken. Den är underhållande och gullig.

Så det varvar jag med mellan redigeringarna. Vill ju inte tjata ut mig för mycket vid datorn.

För övrigt har jag och Oskar börjat röja längs med ett av betena idag. Jag riktigt älskar att röja.
Det är något med saker som bara håller igång en utan att man behöver fundera allt för mycket.
Det är så avslappnande.

Tränar

Det har varit så länge sen, sen jag photoshopat och grejat på datorn.
Så idag tyckte jag att det var dags. Har många gånger tyckt att mina bilder kanske blir lite för
mycket åt det blå/gröna hållet, och försöker nu hitta ett sätt att få till en mer varm ton.
Jag är annars väldigt kär i gröna toner i en bild när det kommer till grönska.
Jag vet att många fotografer gillar att dra ner på det gröna, men jag är lite tvärtom.
Älskar annars dessa fotografers bilder, men har svårt att gilla mina bilder när jag försöker på
något liknande. Det är inte riktigt jag. Likaså älskar jag dom som tonar ner sina bilder, men 
just mina bilder gillar jag mest med en djup färg och kontrast. Sen vill jag ibland twista till det,
men känner mig då i stället ute och cyklar. Det är verkligen inte lätt att hitta sitt signum i sin
bildbehandling ibland. Det jag däremot gillar är att utvecklas. Vilket jag idag känner att jag har
gjort. 

Något jag verkligen skulle vilja är att lära mig jobba mer med lager och göra fantasifulla bilder.
Så det är något jag tänker att jag ska försöka lära mig. 

 

Vänstra bilden i min vanliga redigering och den högra är med en värmande övertoning

När snön kom

Välkomna in i värmen.
Snön kom den här veckan tillslut, inte för att jag är ett stort fan av snöfall.
Däremot gillar jag när snön får ligga stilla utan att smälta bort och utan en massa
snöstormar som hela tiden innebär att man måste skotta sig fram precis över allt.

Däremot gillar jag December, månaden som tillåter en att baka allt det goda som hör
julen till. Pyssla och göra det så varmt och mysigt i sitt hem.
Det har blivit så mycket roligare med sånt sen vi flyttade in i vårt hem.
Nu känns det som att det är lönt att försöka göra sitt hem fint, huset vi hyrde innan var
i stort renoveringsbehov och inte särskilt mysigt. Inte ens när man försökte, men det blev så klart
bättre. Idag på min lediga dag har jag tagit det lugnt. Kollat på julfilmen "A timeless christmas"
Den är riktigt mysig, så mysig att jag tjuvtittar på den igen medans jag skriver detta.

Jag han springa ut och ta några porträttbilder i kölden, och även redigera och uppdatera min
profilbild på instagram. 
För en stund sen slängde jag ihop ett gäng saffransnittar dessutom.
Recept taget ur Fredrik Nyléns nya bok, "Baka till Jul". Så goda och enkla att göra.

Nu ska jag fortsätta dagen i samma lugna anda och njuta av värmen innan det är dags
för helgjobb i morgon. 

 

Tuff period

 Den här veckan som har varit, har varit riktigt jobbig.
Jag känner mig ändå stolt som har tagit mig igenom den så pass bra och Robin dessutom.

Jag har fört allt det som händer i en egen privat dagbok. Så även om jag inte skriver av mig här,
så kan jag skriva ner min tankar och historier där. För skrift har alltid varit en del av min terapi-hjälpmedel. Jag har lättare att hantera och greppa saker om jag får skriva ner det, och sen
läsa igenom det flera gånger. Ibland känns det lättare också när man gör det där även andra kan
läsa det. Men detta håller jag lite för mig själv tills vidare.

Idag är jag i alla fall ledig efter gårdagens jobbigheter. Hade tänkt gå en långpromenad med 
Glenn och Paxa men kom bara en bit och så började jag känna mig lite dålig. Typ yrslig och
supertrött. Hade dessutom tänkt åka en sväng för att fotografera lite porträtt för lite roliga
redigeringar, men den tanken gav jag upp i samma veva som det inte gick som jag ville med
promenaden. Däremot tog jag fram kameran hemma i stället och fotograferade det ni se i inlägget.
Två bilder som jag lagt ihop. Den är inte hundraprocentig, men jag tänker att träning ge färdighet.
Sen var det länge sen jag höll på med redigering nu. Tänkte försöka ändra på det.
Har några idéer på vad jag vill göra. Hoppas på att jag kan ta tag i det bara. 

Hoppas ni mår bra... Snart är det jul. Det är ju kul :)

Mycket som händer

Det är så mycket som har hänt och händer denna höst. Tyvärr är det inget som jag är redo
att berätta om ännu. Vi får se på torsdag när man vet mer. 

Annars så har jag tagit upp alla dahliaknölar den här veckan som var, och idag när jag är ledig
ska jag försöka åka och shoppa lite flyttkartonger till alla dessa knölar. För nu är det dags att 
lägga dom i förvaring över vintern, och så får vi hålla tummarna att dom alla överlever också.
Nästa år kommer jag ha en massa dahliaknölar efter delning. En del knölar är såååå himla stora.
Skulle man ha sett något fint på min Instagram under sommarn är det fritt fram att fråga om det finns
någon knöl till salu.

Dessa dahlior har jag som kommer kunna delas

Take off 
Topp mix rose
Boom boom white 
Cafe au lait
Ottos thrill
Painted Girl 
Cornel bronze
jowey Nickey
American Dawn
Cambridge
Wittermans best
Dark destiny
Wizard of oz
Sen har jag några lila dahlior av olika sorter som jag inte har något namn på.
Har dock döpt en till Enkel lila och dom andra till Birgitts Dahlia

Nog om dahlior.... I lördags var jag på min kompis (sen förskolan) dotters dop.
F som i många år inte trodde att hon kunde få barn och så bytte hon kille och helt plötsligt tog det.
Synd att killen var ett as bara. Jag är så stolt över F, som har haft det rätt motigt i sitt liv, och hur hon
i och med att hon blev gravid har styrt upp sitt liv för att vara den bästa mamman hon kan vara.
Jag tvivlar inte ett dugg att hon kommer utvecklas och successivt bli en starkare och starkare 
människa.  En trygghet för sin lilla dotter.
Dopet var jättefint, och jag fick äran att fotografera. Det tråkiga är att det är så svårt att vara helt närvarande vid såna här högtider när man har ett annat uppdrag, än bara gäst.

I alla fall så var det mat och fika efter dopet, som jag avböjde. Då jag redan från början
var lite skeptisk till att vara bland så mycket folk. Visst jag fyllde ju 30 förra helgen och hade över 
några ifrån pappas släkt på firande. Det är ju ändå människor som jag känner och vet hur dom
resonerar kring corona, så det kändes tryggare. Plus att jag vet att nästan alla är vaccinerade.
Men när jag stod inne i lokalen för kalaset och den ena gästen står och säger att hen var på firmafest
till klockan 1 på natten samma dag, ja då bestämde jag mig ganska snabbt för att inte stanna.

Jag skiter i om dom nu har enskilda jobb och inte hade hängt över varandra. Ju fler människor man
umgås med och andas samma luft med under en kort tid. Dessto större risk är det.
Det räcker ju att man bara träffar fel person vid fel tillfälle. Mörbylånga för den delen är också 
en av dom värsta kommunerna just nu. Så med denna information fick jag ännu mer ångest och 
jag valde att ge min present till F och dottern och sen lägga benen på ryggen och sticka.
Dom fick så klart öppna den innan jag stack. Det var en fin samlingsbok utav Petterson och Findus-
sagor. En bok jag själv skulle vilja ha. Så fin den var!
Plus en slant till dotterns sparande. 
Mina presenter är oftast anpassade för att kunna användas längre fram i livet. Jag älskar
själv presenter som är tidlösa och som kan glädjas vid alla åldrar. Sen var det faktiskt den här gången
mamma som gav mig idén om en sagobok. Så smart, och Petterson och Findus är en klassiker!

Sagoböcker är något jag alltid ha gillat och jag längtar efter den dagen då jag kanske kan få ligga där,
med en sagobok i handen, och läsa högt för en unge. Sen att jag är värdelös på att läsa högt är en 
annan sak. Kanske kan Robin läsa högt så kan jag också få sitta bredvid och lyssna. Så mysigt!
Sen att tanken på unge skrämmer mig lika mycket som den glädjer mig.... ja, det få vi lösa då.