att berätta om ännu. Vi får se på torsdag när man vet mer.
Annars så har jag tagit upp alla dahliaknölar den här veckan som var, och idag när jag är ledig
ska jag försöka åka och shoppa lite flyttkartonger till alla dessa knölar. För nu är det dags att
lägga dom i förvaring över vintern, och så får vi hålla tummarna att dom alla överlever också.
Nästa år kommer jag ha en massa dahliaknölar efter delning. En del knölar är såååå himla stora.
Skulle man ha sett något fint på min Instagram under sommarn är det fritt fram att fråga om det finns
någon knöl till salu.
Dessa dahlior har jag som kommer kunna delas
Take off
Topp mix rose
Boom boom white
Cafe au lait
Ottos thrill
Painted Girl
Cornel bronze
jowey Nickey
American Dawn
Cambridge
Wittermans best
Dark destiny
Wizard of oz
Sen har jag några lila dahlior av olika sorter som jag inte har något namn på.
Har dock döpt en till Enkel lila och dom andra till Birgitts Dahlia
Nog om dahlior.... I lördags var jag på min kompis (sen förskolan) dotters dop.
F som i många år inte trodde att hon kunde få barn och så bytte hon kille och helt plötsligt tog det.
Synd att killen var ett as bara. Jag är så stolt över F, som har haft det rätt motigt i sitt liv, och hur hon
i och med att hon blev gravid har styrt upp sitt liv för att vara den bästa mamman hon kan vara.
Jag tvivlar inte ett dugg att hon kommer utvecklas och successivt bli en starkare och starkare
människa. En trygghet för sin lilla dotter.
Dopet var jättefint, och jag fick äran att fotografera. Det tråkiga är att det är så svårt att vara helt närvarande vid såna här högtider när man har ett annat uppdrag, än bara gäst.
I alla fall så var det mat och fika efter dopet, som jag avböjde. Då jag redan från början
var lite skeptisk till att vara bland så mycket folk. Visst jag fyllde ju 30 förra helgen och hade över
några ifrån pappas släkt på firande. Det är ju ändå människor som jag känner och vet hur dom
resonerar kring corona, så det kändes tryggare. Plus att jag vet att nästan alla är vaccinerade.
Men när jag stod inne i lokalen för kalaset och den ena gästen står och säger att hen var på firmafest
till klockan 1 på natten samma dag, ja då bestämde jag mig ganska snabbt för att inte stanna.
Jag skiter i om dom nu har enskilda jobb och inte hade hängt över varandra. Ju fler människor man
umgås med och andas samma luft med under en kort tid. Dessto större risk är det.
Det räcker ju att man bara träffar fel person vid fel tillfälle. Mörbylånga för den delen är också
en av dom värsta kommunerna just nu. Så med denna information fick jag ännu mer ångest och
jag valde att ge min present till F och dottern och sen lägga benen på ryggen och sticka.
Dom fick så klart öppna den innan jag stack. Det var en fin samlingsbok utav Petterson och Findus-
sagor. En bok jag själv skulle vilja ha. Så fin den var!
Plus en slant till dotterns sparande.
Mina presenter är oftast anpassade för att kunna användas längre fram i livet. Jag älskar
själv presenter som är tidlösa och som kan glädjas vid alla åldrar. Sen var det faktiskt den här gången
mamma som gav mig idén om en sagobok. Så smart, och Petterson och Findus är en klassiker!
Sagoböcker är något jag alltid ha gillat och jag längtar efter den dagen då jag kanske kan få ligga där,
med en sagobok i handen, och läsa högt för en unge. Sen att jag är värdelös på att läsa högt är en
annan sak. Kanske kan Robin läsa högt så kan jag också få sitta bredvid och lyssna. Så mysigt!
Sen att tanken på unge skrämmer mig lika mycket som den glädjer mig.... ja, det få vi lösa då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar