Känslan

Ni som har orkidéer, ni vet lyckan man känner när ens blomma äntligen blommar om.
I mitt fall brukar alla blommor jag äger eller har under min vårdnad, dö.
Men så har jag på senaste tiden blivit lite mer noggrann med mina och Robins blommor.
Trodde dock aldrig att denna orkidé skulle blomma igen.
Så lycklig jag blev!

Så idag när jag gick en runda med vattenkannan, upptäcker jag att en annan orkidé (som inte
hade några färdiga stänglar) nu hade en ny stängel på gång. Detta har hänt en gång tidigare
på en annan orkidé, men då bröt jag av den när jag skulle stadga upp den mot pinnen.

Behöver jag säga mer än att det var precis det som hände ikväll, igen.
Jag blev så lycklig av åsynen, så jag skulle stadga upp den. Lycklig över att denna hade växt mer rakt,
än den förra. Jag lyckades få upp den mot pinnen och hade satt fast den.
Men jag var inte (som jag aldrig är) nöjd, så jag skulle bara flytta den lite till. Försiktig.
Så hände det som inte fick hända. Den bröts av på mitten. Utan en minsta förvarning.
Alltså mitt hjärta krossades, jag trodde jag skulle börja gråta.
Så arg på mig själv blev jag.
-Att man aldrig kan låta sig vara lite nöjd eller lycklig!

Mitt i all denna sorg, försöker jag ändå se saken på det ljusa sidan.
Jag kanske inte är född som blommördare?
Sen kommer jag så klart på... Min gamla monstrea tycker nog annorlunda där den ligger,
ute, i kylan, i en brun multen kompost.