Ett i-landsproblem mindre

Igår när vi åkte uppåt ön för att hälsa på min morfar, då bestämde jag mig.
Jag bestämde mig för att köpa Canon eos 6D. Inte den nya utan den "första".
Varför? Jag har läst så mycket om den nya kameran nu ett tag och många som säger att
man mer eller mindre är en galning om man köper den nya när den innehåller 4 årig gammal
teknik redan när den släpps. HDR:n är inte bättre trots att den är ny och många andra saker.
Det fanns så klart en del saker som ändå talade för den nya. Sen kände jag, okey den äldre 6D:n
kanske är bättre att välja. Jag har aldrig fotograferat med fullformat, vet ingenting om det
egentligen. Ska jag då lägga en massa pengar på den nya bara för att den är ny men ändå
inte är så mycket bättre än den äldre?

Många verkar nöjda ändå med den äldre modellen och det tycks inte vara många som uppgraderar
sig ifrån den. Så min plan blev då alltså. Jag köper den äldre modellen. Känner av vad mina behov
är. WIFI är det största behovet för min del vet jag idag. Vridbar skärm har faktiskt blivit mindre
viktigt efter jag fick veta vad man kan göra med just Wifi.
Hur många fokuspunkter spelade inte heller något roll då den nya ändå hade alla centrerade i mitten.
Jag utgår ändå alltid från mitten i stort sätt.
När jag sen om några år har fotograferat en del och vet vad jag vill ha hos en fullformat,
då får jag hoppas att Canon har skärpt till sig och verkligen har utvecklats. Så pass
att dom inte ligger efter i tiden i jämförelse med dom andra märkena.
Jag kanske kommer ångra mig, vem vet? I så fall får det vara så. Jag har ju bara min 7D att
jämföra med, och den kommer jag nog troligtvis behålla.

Det känns lite fjolligt att säga att detta har varit en tuff sak i mitt huvud.
Jag har rätt mycket i mitt huvud just nu, och det känns skönt att ändå har gått vidare med en sak.
Nu kan jag lägga min fokus och tankar någon annanstans.