Ledig

Hej hopp!
Så var ännu en jobbhelg förbi. Låg kvar i sängen länge i morse.
Det var riktigt skönt. Sen började man tänka på alla miljoner saker man var tvungen
eller ville hinna med under dagen, och då var det bara till att gå upp.

Jag kom precis hem från veckohandlingen. Så här kan det alltså se ut i våra matpåsar.
En massa mejeriprodukter och sen lite grönt på det.
Nybakta frallor blir det ibland också. Blockchoklad till
mitt födelsedagsbak. Snickersen är till Robin när han inte är sig själv ;).
Apelsin- krokanten har blivit standard att ha i skafferiet. Tar en liten bit varje kväll
(nu behöver jag den verkligen om ni förstår den lilla hinten till höger),
Förut köpte jag väldigt ofta lösgodis. Men sen jag började med en liten
chokladbit varje kväll så har jag faktiskt inte köpt lösgodis lika ofta.
Förutom för 2 veckor sen då jag köpte lösgodis inför tjejkvällen. Innan hade jag nog inte köpt
lösgodis på en nästan en månad. Om man räknar bort biobesöket.
Man blir lite stolt över sig själv faktiskt.

Hade velat gå en promenad men känner mig lite smått däven. Ska träna volleyboll ikväll
så jag kommer få röra på mig i alla fall, men vi får se hur jag gör.

Igår kväll blev det livat i huset kan jag berätta. Apropå ingenting.
Vi hade ätit och satt och tog det lugnt framför tv:en. Då Robin frågar vad Dalton gör.
Dalton har nämligen dom senaste veckorna börjat ta saker från köksbänken. Knivar, stekspadar,
lökskal och annat matrelaterat från vasken. Man kommer ju aldrig på honom så det är ju lite
jobbigt. Men igår kväll smög jag ut i köket och där står han på två ben och med framtassar på
köksbänken. Slickandes på Robins mat som han skulle ta med sig till jobbet.
Synen var i sig rolig, men jäkla vad utskälld han blev och skamsen blev han.
Kunde inte blivit ett bättre tillfälle att komma på honom. Synd bara att Robin inte vart lika
glad. Han blev så förbannad att han skulle ta bort Dalton. Att det var så synd om han ändå.
Eftersom han inte blir aktiverad. Så nu har jag största ansvaret för honom tydligen.
Jag tycker inte man kan ta bort en hund bara för att vi inte har gjort rätt från början.
Vi får väl se hur länge det går. Dalton är 10 år och han är som en valp fortfarande.
Han lär nog leva 5 år till, minst.

Jag hoppas bara att han lärde sig något igår och håller sig borta från bänken hädan efter.
Han skämdes fortfarande idag för han vågade inte gå in i vårat sovrum.
Knappt att han vågade se mig i ögonen.