Men nog är man lite sliten allt. Inte så att det ännu stör mig. Får väl tacka solen, som
trots det typiska aprilvädret, har visat sig då och då.
Elin och jag var på sandra i lördags kväll. Träffade en bekant och hans kompisar.
När jag berättade vad vi jobbade med och slängde in en typisk replik som bara Tessan kan säga,
"det är därför man har så feta armar". Ja nog fick jag responsen som jag många gånger har
funderat på.
- Ja, vad fult (eller något i den stilen). Jag tog det med ro och humor. Trots att han såg
uppriktig ut.
- Ja, ingen kille vill ju ha en tjej som har större armar än han själv. Svarade jag tillbaka med
glimten i ögat. Var på vi jämförde våra armar och mycket riktigt. Jag hade större armar än han.
Jag har mina dagar då jag skäms över mina armar. Jag blir inte fin på bild om jag har
kortarmad tröja, när tanken är att ta en "magisk" bild. Mina armar förstör den känslan.
Tack vare en tjejkompis, har jag kunnat acceptera dom lite mer.
Under en tjejkväll blev hon "avundsjuk" på mina armar (om man nu ska tro henne).
För att hon "älskar stora armar".
Många gånger när man är på fest hos bekanta, och tjejerna ser så där bra ut som man själv vill va.
Man ångrar genast att man valde att blotta sina armar i den klänningen man valde att ha på sig.
Samtidigt som jag ändå är stolt över mina armar.
Jag gillar inte fördomar efter hur man ser ut. Även om jag själv aldrig skulle kunna tänka
mig en kille med mindre armar än mig. Men det är mer för att jag inte vill känna mig mer stor
kroppsligt, än vad jag redan är.
Jobbet och livet innan jobbet har gjort att jag ser ut som jag gör.
Jag vet ändå att den här killen troligtvis aldrig hade tänkt på det om jag inte hade nämnt det.
Vilket säger att det mesta sitter ändå i mitt egna huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar