Varning för känslor

Jag har väldigt lätt att berätta för andra hur dom ska göra, och ge råd osv.

När det kommer till mig själv, tycks det aldrig fungera.

Det roliga är ju att andra kan få en uppfattning om en, som man själv inte tänker på.

Så i helgen måste jag se till att öppna upp mig mer, känna av mer. Vilket jag har skjutit undan

helt och hållet ett tag nu. Jag har bara följt strömmen. Inte känt efter eller ifrågasatt.

När jag tänker på det hela skräms jag. Jag har försökt vara stark, försökt verka cool osv.

Haha, det är jag verkligen inte. Jag är en blyg, försynt tjej, som bara vill bli omtyckt.

"Fake it to make it" som man brukar säga, och jag har verkligen fejkat till mig självförtroende 

ibland. Vilket har slutat att jag faktiskt har vågat mer. Kanske går jag in i en roll. Är jag en falsk

person då? (Jag är rädd för att upplevas som falsk).

Jag tycker ändå om den person jag är, och har blivit. Även mina brister, fast att dom är jobbiga 

att hantera ibland. Jag ska tydligen skriva mycket om mina känslor i socialmedia. Kan bero på 

att jag får fram dom bättre när jag får skriva ner dom. Bearbeta dom. Jag hamnar i en bubbla när

jag skriver. Där ser jag saker lite annorlunda. Vilket tyvärr gör att jag kanske inte ta upp dom

för dom närmsta. Anledningen till att jag skriver (kom jag på nu) är att folk tycks beröras mer

av det jag skriver, än det jag försöker förklara i tal. Kan bero på att faktiskt vem som helst kan läsa

min lilla blogg.

Så den här tjejen (moi) måste tag i sitt liv, och komma ut ur dataskärmen. En plats jag gärna

gömmer mig bakom just nu. Våga ta det steget är det svåra. Men allvarligt talat.... jag kan bli lika 

sårad, eller såra på nätet, som i verkligheten. Så vad väntar man på egentligen?