Igår hade jag städbesiktning i h-torp med hyresvärden, vi är nu utflyttade.
Tyvärr står vi för elen i det huset i 18 dagar till, och håller hans hus lite lätt uppvärmt.
Surt sa räven.
Men nu är all fokus i stället där den ska vara och det känns underbart.
I helgen har jag därför satsat på att bara ta det lugnt efter en semestervecka med bara städ ananrs.
Fick äntligen upp datorn i kontoret och allt är inkopplat för en stund sen.
Eftersom vi inte har parabol eller någon tv in till huset ännu, så fick jag igår uppdatera min
surfmängd på mobilen till obegränsat. Skönt att man har Telenor då. Har den senaste tiden
kollat slaviskt på Mcleods daughters på svtplay. Älskar den serien.... tills igår.
Så jävla tråkigt dom var tvungna att avsluta den säsongen. Hela min natt var helt förstörd efter det.
Vägrar nästan fortsätta titta. När jag sen såg att det är fler säsonger framåt och dom kommer bara
längre och längre ifrån rätt karaktärer, ja då flippade jag lite extra.
Så ledsen i sängen tänkte jag... Varför ska det aldrig få vara bra någon gång!?
Varför kan inte en bra serie få sluta lyckligt utan onödiga tårar? Varför ska dom sen spåra ur?
Ja, Robin tyckte nog jag var lite fånig, menade på att det bara var en serie och inget på riktigt.
Var på en arg och ledsen Therese säger att det där kan vara någons verklighet.
Dessa saker har säkert hänt någon, kanske inte allt, men något.
Idag har jag tagit mig i kragen och ja... jag har sett tre avsnitt till. Men det är verkligen inte detsamma.
Jag ser inte framemot att titta vidare på nästa avsnitt. 8 säsonger har dom tydligen gjort och 5 visar
dom på SVTplay. Jag har precis börjat på säsong 4 nu och jag kan bara vänta mig att varje avsnitt
kommer spåra ur mer och mer. Visst är jag en sorlig själ som låter livet gå under lite pga en serie.
Well, that´s me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar