Måndagspepp

varning för långt inlägg

Jag har länge varit lite små deppig på mig själv.
Då jag vet att jag äter för mycket godsaker, men jag har ingen disciplin att göra något åt det.
Den motivationen har varit borta länge.
Det här med självdisciplin har ju fått mitt självförtroende att dö lite, eftersom jag aldrig
tycks hålla det jag lovar mig själv. Vilket gör att jag nu inte ens litar på mina egna ord.
Så i lördags när jag satt och deppade i soffan,
för att jag ännu en gång hade slukat mer godsaker än mat den dagen. Då bestämde jag mig.
Jag bestämde mig för att jag skulle googla och ta reda på hur man kan träna upp sin
självdisciplin. För så här kan jag inte fortsätta. Tänk om jag får diabetes eller någon annan
jobbig sjukdom

Jag googlade och fann en sak man kunde göra.
Man kan skriva kontrakt med sig själv. Så det gjorde jag.
När jag väl skulle skriva på tog det en stund. För jag trodde inte riktigt på mig själv just då.
Men så skrev jag på, och Robin han såg när jag satte upp lappen på kylskåpet och blev jätte-
nyfiken på vad jag höll på med. När han såg ordet kontrakt började han att skratta lite,
för han vet ju också att jag aldrig håller det jag lovar mig själv.
Så uppmuntrande är han.
Men så läste han och så var ju han också tvungen att skriva under. Vilket han gjorde gladligen.

Det var ju lite pinsamt och jobbigt att göra det så fysiskt. Ett bevis på vad jag har lovat mig själv.
Jag ville ju inte egentligen att Robin skulle se det, men jag visste om jag visade det för honom,
så skulle jag kämpa mer. Känna att jag vill överbevisa honom och mig själv.

Men så redan första dagen, av en ren vana och reflex tog jag en merci godis hemma hos
mina föräldrar. Jag hinner tugga en stund tills det slog mig. Nej! Jag har ju ett kontrakt.
Jag spottade ut det jag hade i munnen och kastade allt i soptunnan. Eftersom jag ändå kom på
mig själv tyckte ju mamma att det inte var någon fara. Men jag sa till mig själv att det ska
straffas i alla fall på något vis. Så igår när jag ändå skulle till simhallen, sa jag att jag straffar
mig med att simma 500 meter extra. Så igår simmade jag i 75 minuter i stället för 60 min.
Vilket blev 2,5 km. Kändes så skönt ändå göra någon form av straff, som en påminnelse liksom.
Berättade det för Robin (vi har inga hemligheter för varandra) och han tyckte jag hade varit
jätteduktig som ändå kom på mig själv så fort, och att jag sen hade gjort ett litet straff.

Resten av dagen skötte jag mig galant. Till och med när Robin kommer hem med en påse
lussekatter som jag har bakat, och som han inte hade ätit upp under jakten.
Jag luktade i påsen och det saftade sig i munnen. "Så tråkigt att dom ska bli torra och tråkiga.
Inte går det ju att frysa in dom igen heller"... Så tänkte min hjärna.
Men jag stängde påsen, och konstaterade att jag hade en till påse i frysen och gick därifrån.

Så stolt över mig själv.

Idag är jag ledig och jag ska nu äta frukost och sen ska jag försöka gå en promenad med hundarna.
Det verkar bli fint väder idag, och sen vill man ju hålla sig borta ifrån köket.