Like hell

Ja den här dagen slutade på topp.... (ironisk like hell).
Min ena kollega sa upp sig med omedelbar verkan. Det satte oss alla på pålen med hakan
hängandes till knäna.

Det är blandande känslor.
Lika ledsen som jag blev, lika förbannad jag är. Man kan inte rå över vad folk känner.
- Så är det.
Man kan heller inte hindra andra att vända kappan efter vind.
Men när man blir knivhuggna i ryggen efter allt man har gjort för denna person.
(Hen/hum kunde ha gett oss en månad att hitta en ny kollega. Då hade det varit en annan sak)
Så som man har kämpat för att denne inte ska mista sitt jobb, trots alla misstag som denne gjort.
Vi har alltid haft hopp (jag i alla fall) på att det ska bli bättre. Sen få man höra att jag och denne person inte kommer "överens".
Like, WHAAAT!!!

Jag berättar allt om mitt liv och mina problem för denne, för att jag inte tycker om hen/hum?
Bullshit!

Detta har jag lärt mig: 
1. Ta ingen under vingarna om denne inte förtjänar det. När vet man det? who knows...
2. Mindre uppriktighet yrkesmässigt(det är inte min sak att ta).
3. Man kan inte lära någon som inte vill lära sig.
4. Alla kan inte gilla en för ens tankar/idéer/råd och ambitioner.
5. Personkemi är just kemi, och allt är en hypotes tills man vet resultatet.

Nu ska jag i alla fall åka och handla, laga mat, sörja och glädjas åt att denne tillslut visade
sin sanna färg. Livet kan egentligen bara bli bättre nu, ta bara en stund att komma upp på fötter
igen.