Idag kunde det ha gått illa.
Skulle iväg och stränglägga några åkrar. Åker till den första åkern och tänker inte på elledningen
som hängde tvärs över åker. Jag fäller ner räfsan som är rätt hög när den är ihop fälld.
Gör samma procedur som jag alltid har gjort på den åkern. Kör igång rotorn så att räfsan snurrar.
Hör det skramla otroligt mycket och ser en ståltråd fast i räfsans ena rotor. Stänger av,
går ut och ta tag i den där tråden utan att tänka på elledning.
Har ju inte dragit ner någon på vägen till åkern, så min första tanke var ju inte det.
Ringer pappa och upptäcker medans jag pratar, att det är nog från elledning och inser hur
jäkla illa det kunde ha gått. Som tur var det en lågspänningsledning, men det kunde lika
väl varit högspänningsledningen som hängde någon meter där ifrån.
Man kan tänka på det här hur mycket som helst, men jag väljer att gråta ur dom tårarna
den stunden det kom i min åtanke. Sen måste man släppa det där och gå vidare.
Jag är lustig så kanske. En vanlig människa hade säkert gått och grämt sig i evigheter.
Men jag utsätter mig varje dag för olika faror. Kanske inte direkt så farligt som i dag,
men vem säger att man inte kan bli uppryckt i inredningen, i lösdriften, av en ko.
Det är ju många som har omkommit i mitt yrke, just i lösdriften. Jag har fått en stjärnsmällen
efter den andra, men ändå går jag ut i ladugården.
Jag har valt att inte tänka på dom händelser där det har kunnat gå riktigt illa. Just för att det
skulle hindra mig. Jag har därför valt att försöka lära mig av mina misstag, och hoppas att
man får en andra chans att fixa till dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar