Min vanliga otur

Idag tog vi en tidig löparunda på 5 km. Sen var det jobb som gällde för min del.
Idag har jag lyckats skada mig ordentligt, igen... som vanligt.
D och jag skulle hämta hem ungdjur från ett bete ca 1,5 mil här ifrån. Vi hade dagen
innan lastat i 14 stycken 3 meters grindar, i djurvagnen. Nä vi kom till betet idag
och skulle rigga upp dessa grindar. Då ramlade 8-10 grindar ner på mig som var innerst
i vagnen. D var precis på väg ut så han fick en smäll i sidan. Jag fick som sagt alla
över mig. Så intryckt mot vagnens "gallervägg" stod jag.

Varje grind väger runt 30 - 50 kg,
och att få dom över sig i full fart är inte skönt. Mitt huvud slog in i väggen, och hade
grindarna som tryckte på sen. Ena axeln fick en rejäl smäll . I försvar hade jag
tagit min lediga arm upp för att täcka bröstkorgen, och när jag slog mot väggen trycktes min
arm och knytnäve mot bröstet. Så nu har jag väldigt ont, och kan inte ta i, eller ta djupa
andetag. Handleden är stukad, och mitt vänstra öra fick en rejäl törn mot gallret,
den började smått blöda (upptäckte det senare) och är nu svullet och ömmande.
Dessutom har jag fått något som jag inte ha haft på flera år. En bula i huvudet.
I alla fall. Svärandes, arg och panikslagen som jag gjorde/var och blev. Lyckades D tillslut
få mig loss därifrån. Vilket var knappt, men det är ju tur att man jobbar med en stark karl
ibland ;)

När jag väl kom loss, var det han i stället som satt fast. Så jag fick med all
möda och kraft jag hade kvar (och mina fingrar skakade som asplöv),
ta en grind i taget tills han kunde trycka upp grindarna själv.
Nu efteråt kan man bara tänka på vilken tur vi hade. Tänk om D också hade hamnat där under,
hur skulle vi ha tagit oss loss? Jag vet själv från den ställningen och positionen jag hade,
att jag hade inte kunnat nå mobilen, eller ta i för att lyfta grindarna.
Sen tänker jag... det var tur att grindarna lite halvt som
halvt puttade omkull mig. För annars hade jag kanske fått ca 300 kg över halsen.
Över lag var det också tur att det var jag som skadades. För jag hade inte orkat lyfta dän
grindarna på det viset som han gjorde. Efteråt kan vi skratta åt det hela, men där i
"stundens hetta" eller vad man nu ska kalla det. Då var jag inte så kartig.

Så om jag är mörbultad?
- Svar, JA