Så, då har man vart duktig. Har joggat 4,5 km ungefär på ca 50 minuter.
Ska man tro på Iforms karta där man kan mäta upp sin runda, ja då skulle det vara
4,86 km. 4,5 km är mer realistiskt.
Kände av knät innan jag sprang iväg (att det gjorde lite ont),
och tänkte en liten runda bara. Tog stödbandage om vänsterknät och joggade
iväg i en lagom fart. Sen när jag kom halvvägs på rundan. Asch, tänkte jag.
Jag förlänger den med 2 km. Under joggingsrundan kände jag inte av knät alls,
och inte nu heller. Så nog måste skorna fungera allt:D
Sista 100 meterna var man inte trött, men jag tog det lite lugnt. Paxa som innan
har farit fram och tillbaka runt mig, sprang sista 100 meterna bredvid mig.
Även om jag sa varsågod, spring. Så sprang hon bara 5 meter ifrån mig,
men vände sen tillbaka till min sida där hon sen höll sig den sista biten.
Hon är min lilla livslevande ängel. Antagligen kände hon att jag behövde hennes
stöd. Inte för att jag var trött, men av någon annan anledning. Hundar är
helt fantastiska, ja det är alla djur.
Jag kan inget annat än att känna stor samhörighet med min Paxa Puxana Pixini.
Ingen annan är som hon.
Blev inte så mycket spännande i detta inlägg.
- 26 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar