För en stund var jag glad, tills jag ställde den där frågan.
"Sover du hos mig i natt?"
- Ett jäkla skit att man inte bor ihop.
Svaret blev så klart, "nej vi åker ihop". När äntligen skyttesäsongen startar, och
Robin ska åka och skjuta på klubben här på ön. Ja då kan han inte sova över.
Förstår att det är billigare och miljövänligare att samåka.
- Det är för jävligt att man förstår så mkt här i livet. Lite ledsen blev jag såklart, men
det är ju tyvärr inte så mkt att göra. Att ens åka upp på skjutbanan för att träffa
honom, och skjuta är inte längre lockande. Blir ju ändå bara skjuta och sen puss hejdå.
Jag tror jag går och begraver mig i den "mega-braiga" boken, "Dödligt villospår"
av Nora Roberts (såklart^^). Först ska jag bara pilla bort det som jag tror är en speta,
från min hand. Ha en bra kväll med er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar