Idag kunde det har slutat riktigt illa.
Körde hem från Robin på den lilla, extra trånga vägen (så här års).
Jag kommer i 50-60 km/h i mitt blåbär, så får jag se (precis i exakt samma kurva
som jag körde ner för exakt två år sen) en jäkla stor timmerbil komma i mot mig.
Dikena på båda sidor har jag lärt (efter min avkörning) är rikitgt djupa, så snön lurar
bara ögat.

Jag bromsar som en idiot, och försöker hålla mig så nära min kant som
möjligt, och utan att ännu en gång bli nerdragen i diket. Trodde ett tag att han skulle
ta min backspegel. Som tur var det PRECIIIIS så att vi klarade oss båda.
Han rulla förbi, och jag kör lite halvt darrig där ifrån med Déjà vu skrikandes i
huvudet. Riktigt obehagligt. Antingen är det så att jag har blivit mkt bättre på att
manövra bilar, eller så var ännu en gång min underbar skyddsängel med
mig.