Stressen

Det finns en person på facebook. "Hen" lägger upp bilder hela tiden och statusar på
sitt hem som dom renoverar, skriver om hur lycklig "hen" är. Sen blev det bilder
på gravidmagar och bebissaker, stup i kvarten! Jag är så klart glad för "hen", men kan inte låta bli
att känna stress. Det är inte bara "hen" utan många andra också. Mina nära och kära stressar mig
inte konstigt nog när dom har skaffat hus, skaffat barn eller gift sig.
Det har liksom känts naturligt att dom skulle vara först med allt det där.

Nu är jag inte mindre lycklig för att jag inte har verken ett eget hus, en man på papper eller ett barn.
Men det känns väldigt ofta som om man står och stampar på samma ställe.
Hus har hela tiden varit ett mål. Gifta och skaffa barn har väldigt nyligen kommit upp på
tapeten. Tidigare har jag känt att jag inte kan skaffa några barn pga jobbet.
I rädsla för att jag ska skada inte bara mig själv.

Nu är det mer en principsak. Först hus, sen gifta och sen barn.
Den ordningen vill jag ha det i. Tyvärr är detta med att skaffa hus inte en enkel sak.
Vi har bokat visningar men husen har rykt innan vi ens har fått chansen att se dom.
Det känns väldigt stressande att inte veta om det ens bli någon visning när man har bokat.
25 är ingen ålder och då har jag inte ens fyllt 25. Jag är väl egentligen inte stressad över
det, så länge jag inte går in på facebook eller Instagram.
(Konstigt att man kan vara stressad ena stunden och andra stunden inte alls).

Robin och jag har varit väldigt eniga om prioritetsordningen där.
Sen har han märkt av och jag har berättat att jag har börjat känna mig mer och mer stressad över
detta med hus, och att inte kunna gå vidare med det andra i livet man vill ha.
Han förstår mig så klart.
Då säger han i något med stil att, "man måste inte ta det i den ordningen".
Det är liksom ingen som hindrar oss att göra det ena före det andra.
(Mer än min hjärna, typ). Vilket känns skönt ändå att han säger. Så vi har väl mer eller
mindre lagt in en liten tidsram för det andra som kommer efter hus på listan.
Han blev ju glad att jag kunde tänka mig gifta mig med honom.
Men jag sa att då måste han fria först. hahah!

Efter det samtalet har stressen inte varit lika påtaglig. Nu fokuserar jag på att jobba järnet.
Spara så mycket jag bara kan och bara hoppas att vi ha råd med vårat drömhus, när det väl
kommer ut på marknaden. Om inte annars så får man kolla upp hur mycket det skulle
kosta att bygga ett hus.

Det finns ju alltid lösningar. Jag brukar inte haka upp mig på problem, men det här
har gjort det. Nu är det dags att gå vidare som sagt och bara vara iskall och vänta.