Lite ostbågar till film är aldrig fel. Framför allt inte om det är i en muminmugg.
Vi han precis se klart på Bond-filmen "Spectre" igår, och
jag hade börjat borsta tänderna och satt mobilen på laddning. Då ringer min syster.
Deras hund Skott hade rymt ifrån sin hundgård.
Det var bara att klä på sig igen och ge sig ut i ruskvädret.
Vi letade i ca 1,5 timme om inte mer, men ingen Skott hördes eller syntes
(nog för att det inte var lätt att se över huvud taget).
Robin och brorsan åkte i varsin bil runt och letade. Medans jag släpptes av vid en populär
punk för Skott att springa på. Där stod jag i ösregn och ropade och visslade.
Men ingen Skott kom fram.
Tillslut gav vi upp när vi dyvåta och kalla insåg att Skott inte skulle komma hem då.
Troligtvis låg han och"tryckte" någonstans. Det är ju tråkigt att lämna en hund i det ruskväder
som det var, och utan att veta vart han befinner sig. Men vad ska man göra?
Så vid tolv i natt lyckades jag kanske att somna efter att jag hade tinat upp.
Sen var det bara att ta sig upp klockan 3.20 för att ta ett ensampass i mjölkgropen.
När jag åker hem till gården ber jag att Skott ska ha hittat hemma och står vid dörren.
Men jag såg ingen Skott när jag körde in på gårdsplan.
När jag sen öppnar upp bildörren blir jag attackerad av en blöt, ledsen och ivrig Skott.
Så liten och ynklig han var, och han bara kröp vid mina fötter.
Han var så klart frusen, hungrig, trött och förhoppningsvis lite rädd.
-Alltid skönt när allt löser sig.
Morgonpasset däremot var en lång historia idag. Det var bara en massa problem.
Inga svåra problem utan att dom gick att lösa rätt fort, men dom var många.
Så nu är jag helt slut och ska äntligen gå och ta mig en tupplur
Det är ett tufft liv vi lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar