![]() |
| Bild tagen av sambon |
Jag gick upp idag klockan 5.20. Kände mig pigg och glad. Åkte hem till gården för att
hjälpa med det sista på morgonpasset, innan mamma och pappa stack iväg på utflykt.
klockan 6 blir jag ensam och mjölkar klart dom sista korna. Sen kommer allt efterarbete
som måste göras. Åkte på att seminera 549. Seminerade henne i lördags
och det var inte det roligaste kan jag säga. Vilken jäkla ko alltså. Livmodern kunde man inte
greppa om, och inte kunde man lyfta den heller. Sen ska man komma in med pistoletten
i livmoderhalsen. Det gick i lördags tillslut, men idag!
Idag kämpade jag i minst 10 minuter för att ens komma in i livmodern. Samtidigt kände man
hur armen tröttnade medan kossan bara spände sig. Vilket suger musten ur en helt och hållet.
Ensam stod jag där utan någon stöd frågan mamma, eller vem som. Jag kände hur tröttheten i huvud
och kropp bara exploderade. Svaghet och hopplöshet, kryddat med besvikelsen på en själv.
Jag bröt ihop helt enkelt. Där står man med en dos sperma, med armen i kossan,
armen strejkar och tårarna smyger sig på en. Samtidigt vet man att man måste komma förbi
livmoderhalsen innan man kan packa ihop och gå. Tillslut gav jag upp. Jag tryckte av dosen,
troligtvis i livmoderhalsen (där ska den inte vara). Hela kroppen bara skakade och huvudvärken
välde fram. Ingen kan bli så sur på sig själv så som jag.
Nu äntligen är jag hemma igen. Väntar på att syster ska ringa så vi kan dra in till stan, men allra
helst hade jag begravt mig själv i sängen resten av dagen. Få vänta med det tills jag kommer hem igen.
Hoppas ni får en bra dag i alla fall. Kram

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar