onsdag 5 mars 2014

Paragrafryttare och misshandel


Jag tycker inte om folk som är för petiga. Och en kategori tänker jag speciellt på just nu.
Nämligen bil besiktningsfolk. Jag har haft min blåa golf nu i 4,5 år nästan. Aldrig vart några
problem med att komma igenom med dess utseende. Därför blir jag sur när man får en kille,
och det första han nästan gör är att slita bort mina ögonlock, på framljusen.
"Stör" tydligen ljuset. Men jag ser ju när jag kör. Ljuset räcker ju. Dessutom har dom gått igenom
4 år tidigare. Vad är skillnaden nu? Jo att jag fick en sur paragrafryttare på karossen.
Avgasröret läckte, men det visste jag om.
Sen det sista var mina baklysen. Dom hade inga reflexer. Ännu en sak som har gått igenom
alla andra år. Det gick ju inte att undvika att han kollade igenom varenda kvadrat centimeter.
Så det var väl bra att inget mer felade.

Jag menar inget av det där påverkar (förutom avgassystemet) bilens körförmåga att rulla säkert.
Han var ju trevlig mot mig, men det berodde nog mest på att jag lyckades hålla masken och
vara trevlig tillbaka. Allt brast när han klankade ner på mina bakljus, för att dom "saknade reflexer". Ögonlocken kan jag ju bara klistra tillbaka efter ombesiktningen.
- Men reflexerna som jag måste sätta dit kommer förstöra hela dess utseende.
Jag blir sur. Lyckades trots det säga hej då med ett leende,
och låta bli att peka finger. Hua nästa gång blir det  inte Opus bilbesiktning kan jag
tala om. Utan gamla bilprovningen i B- holm.

Som om det inte var nog. Jag har idag blivit brutalt misshandlad på jobbet. Sinkorna i
gamla ladugården hade gaddat ihop sig, när jag gick in för att mjölka dom.
Först började dom flesta sparka efter mig, trots att jag klargjorde långt innan att jag var
hos dom. (jag talade till dom). Sen när jag går upp jämsides mellan två kor.
Då bestämmer den till vänster om mig, att ställa sig på min fot (där det inte var stålhätta så klart),
och där stod hon utan att vilja flytta på sin 400-500 kg kropp. Samtidigt som jag står fast där,
bestämmer sig den bredvid att sparka hejvilt efter mig. Hon lyckades få in en träff längs med mitt
smalben. Senare sparkar en annan sinko mig på vänstra låret medans jag försöker sätta igång
en mjölkmaskin på kossa bredvid. Så foten min bultar och ömmar. Mitt högra smalben
ömmar och gör ont, och låret har fått ett blåmärke och gör ont. Bådar gott inför buggkursen ikväll.

Att man får en smäll av en överraskad ko det kan jag förstå. Men av en ko som vet att jag är
där, och vet vad jag gör. Hon är bara dum i huvudet. Jag är glad att vi inte mjölkar
uppbundet längre. För gud vad man är oskyddad när man sitter på knä på det viset.
Nu blir det matlagning. Hej svej

Inga kommentarer: