En liten bild på mammas mors-dag-present. Helt otroligt så
blev hon faktiskt glad också.
Måste ringa vårdcentralen....men jag orkar inte.
Plus att jag har börjat vänja mig vid att folk titta lite extra, och
undrar vad som har hänt mig. Jag minns när jag fick räls (tandställning).
Jag hatade det osv, men sen ca 8 månader senare då den skulle bort...
så var jag faktiskt näst intill ledsen. Jag hade liksom hunnit acceptera
det och låtit det bli en del av mig. Så känns det nu efter en vecka med
stygn.
- Ja, jag vet jag är extrem konstig. Är det inte nog med att jag nu i all
framtid är lätt att identifiera? Jag har ett kännetecken, och det i form
av ett långt ärr ovanför vänster öga. Något som troligtvis aldrig lär
försvinna.
- Och att modell är ett yrke som inte är lönt att tänka på ;) hehe

2 kommentarer:
Jag var så jääävla stolt över mina stygn jag hade på ryggen när jag var typ 15 (tog bort ett födelsemärke) man känner sig ju lite cool ;)
Haha ja det är just det^^ Man känner sig lite som en kämpe och tuffing ;) hehe
Skicka en kommentar