
Mina svårigheter
Vet inte riktigt vad man ska göra, när allt man skriver/säger blir fel.
Jag har nog egentligen alltid haft svårt med ord. Detta har även om jag
klasskamrater under förskolan och ettan retade mig när jag uttalade
vissa ord fel. (Tro i alla fall att det var i ettan).
Så i ettan klippte jag av någon anledning,
mitt tungband för att den var för kort.
Jag tog med mig min älskade gosehund Lisa till doktorn.
Mamma och pappa vad med mig. Fick en väldigt äcklig tablett, som
tydligen skulle bedöva. Lisa var ett stort stöd för mig, och jag kan
faktiskt inte minnas om det gjorde ont när doktorn klippt av en bit
av mitt tungband.
Talpedagogen
Efter det fick jag gå hos en talpedagog (tror jag det heter).
Vilket jag inte tyckte om så mycket. Kom inte ihåg exakt vilka
bokstäver jag fick träna på, tror att R, L och T var några av dom
jag hade problem att uttala i alla fall. Det finns nog ord fortfarande,
som jag inte kan uttala ordentligt. Minns att jag hade problem att
skilja och uttala vätska, jag sa alltid väska. Det var inte alls länge
sen.
Dagens problem
Jag har också problem att få folk att förstå vad jag säger.
När jag träffar folk (nytt folk) blir jag oftast så uppspelt och
nervös. Så att jag pratar alldeles för fort, samtidigt vet jag om
att jag måste ta det lugnare och då grötas det på något konstigt
sätt ihop i min hals och mina ord blir förvrängda. Kan faktiskt
förstå varför folk inte lyssnade så bra på mig i skolan.
-Dom förstod inte vad jag sa. I alla fall dom som inte kände mig.
Blir jag upprörd, ja då vore det enklast för mig att bara
vara tyst. Det är därför jag skriver i stället, när jag blir upprörd.
Vilket sen alla kan läsa, i för sig, här på bloggen. Det är tyvärr
det ända sättet att få ut mina ord, så att det blir hyfsat begripligt.
Utvecklas
Jag har tagit tag i detta nu. Vill inte längre vara den ingen vill
prata med. Jag tycker därför att buggen är jättebra. Fick
prata en hel del med nytt folk i måndags. Det gör att jag känner
att jag kan utvecklas. Jag måste lära mig att tala tydligt och inte
snabbt. Utan vara lugn och försöka vara självsäker i det jag säger.
Saknar skolan på så vis. Alla redovisningar man hade inför klassen.
Där var man tvungen att tala tydligt och i lagom hastighet.
Även om det dröjde till trean i gymnasiet,då jag kände mig tillräckligt
självsäker och trygg för att stå där och göra min röst hörd.
En del kanske inte märker mitt problem, det kan bero på
att jag är trygg i ert sällskap. Jag lider verkligen av detta problem,
då jag egentligen är en väldigt pratsjuk människa.
Nä, nu ska jag göra sällskap med familjen i tvsoffan.
Natt med er:O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar