upp ljuset jag fick av Robin i födelsdagspresent. Vanilj luktar det.
På bilden ser ni tre tavlor. Från vänster, jag och Robin.
Tavlan i mitten är på Fia, mig och Hedvig till höger har ni studentfotot,
med klassen. Förutom att lågan brinner för mig och Robin, så brinner den
även för er andra. Oavsätt om jag kände er väl, eller sällan har/hade
snackat med er osv. Vi var ett gäng, vi fyllde tillsammans våra dagar med
dramatik, skratt, tjafs, kärlek, svek och tårar. I slutändan var vi ändå
nästan som en enda stor familj, och ens familj ska man ta hand om.
Jag vet att jag har vart lite ledsen att kontakten efteråt har varit liten.
Jag vet att jag har vart lite ledsen att kontakten efteråt har varit liten.
Ändå kan jag inte neka mig själv att tiden på gymnasiet med er, var det
bästa som någonsin har hänt mig. Jag hittade min kärlek där.
En och annan trogen vän, fick ett bagage fullt med minnen och skratt,
som har gjort mig till den människa jag är idag. Så jag hoppas att ni läser
detta och minns tillbaka.
Visst jag var inte den som la större väsen från mig, inte heller den som
Visst jag var inte den som la större väsen från mig, inte heller den som
umgicks med vem som helst. Jag var den som fanns i bakgrunden,
försökte slänga in en och en annan rolig kommentar ibland. Lyssnade man
på mig kunde man säkert höra något vettigt med. Jag var också den som
lätt uttryckte mitt ogillande. Fråga Philip. Han fick min sko nästan i nyllet
när han oväntat knuffade mig. (Vill säga, att den träffade väldigt bra, med
en precision som heter duga. Alla lärarna såg det också från sitt lunch-
fönster). Nä nu vänner, nu är det läggdags strax. God natt med er :O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar