Tack

Idag har jag återigen kämpat med att få in dom sista dräktiga kvigorna på ett av våra beten. Lyckades nästan få in alla. Det var bara en donna som stod länge vid grinden in, men valde sen att gå på utsidan för att sedan klaga och sakta dra sig därifrån. Det är sällan lönt att jaga efter så vi fick släppa ut 3 stycken kompisar till henne så hon inte blir helt vild och ensam. Hoppas på bättre tur i morgon.

Idag har vi äntligen fått vatten ingrävt till huset. 

-Hurra!!!

Som sagt i morgon är det bara en dag kvar till den stora och viktiga dagen. Jag har varit så yrslig och sliten denna veckan, vet inte om det beror på nervösiteten eller spänningen. Alternativt kan det också bero på att jag inte har tagit det lugnt på över 2 veckor. Har ju jobbat rätt mycket. 

I alla fall vill jag tacka vår hejarklack som ifrån start och mot mål har varit där och uppmuntrat, framför allt mig. Många nära  har vetat hur länge Robin och jag har kämpat med att hitta hus. Efter många husvisningar, budgivningar och även många hus man var intresserad utav men som innan visning försvann. Så var man rätt så nerstämd och uppgiven. Det tog oss cirka 2.5 år att inse att våran enda väg ut var att bygga eget. Delvis för att slippa jaga efter ett hus men också för att vara säkra på att få det hus vi ville ha med ett bra avskilt läge. Vi hade redan från start kollat möjligheterna att bygga eget men då hade vi inte riktigt ekonomin som krävdes och det la vi åt sidan. Men tiden ändrade våra förutsättningar. 

Det är nu ca 2.5 år sen vi skrev kontrakt med fiskarhedenvillan efter många vändor mellan olika husföretag. Vi hade kollat på Anebygruppen, smålandsvillan, Ahus, Älvsbyhus och Fiskarhedenvillan kollade vi faktiskt två gånger. Första gången och sista gången. Dom hade det vi vill ha. Hög standard, lösvirke och en klassisk look. Dessutom att få friheten att ändra hur mycket man ville, så att man verkligen fick det hus man önskade. Det var det som gjorde att valet sen var lätt. Det kostade det ska inte förnekas. Men i gengäld fick vi ett rejält hus vi drömde om och som vi vill leva i för resten av våra liv.

Så 5 år har det tagit oss att äntligen "få" det vi sökte, och jag är så glad att vi, framförallt jag, har haft tålamodet att vänta. Hade vi haft barn hade vi med stor sannolikhet inte kunnat bygga oss detta. Det var en sak jag redan vid 18 års ålder var principfast vid. Skaffa en stadig ekonomi, sen hus och sen kan allt annat hända efteråt. 

Jag är så exalterad... Nu känns det som att livet på riktigt kan börja och vi kan bygga vårt liv på något som är vårt. Jag har redan planer på ett lusthus som är omringad av rosor och med en allé av dahlior till den. En fruktpark och stort trädgårdsland med massa jordgubbar. Vi får väl se sen när i tiden detta sker. Som ni har förstått... Mina drömmar är sällan utan att dom bli verklighet... Men kanske först om tidigast 5 år.