Gudars vad jag var trött när jag kom hem.
Har flyttat kalvar till ett annat bete idag, lösa! Trodde ett tag att det skulle skita sig, när en kalv
var tjurskallig och inte ville sticka ut genom grindhålet som dom andra. Elin fick jaga som en
galning där inne. Tillslut fick jag lämna min post (jag skulle mota kalvarna framtill i ledet) och
hoppas att kalvarna inte fick för sig att springa iväg på den lilla vägen, okontrollerat.
Det gick trots allt bra, ungdjuren var så hungriga på det fina gröna gräset längs med vägkanten.
Tillslut fick vi ut den tjurskalliga, och vi kunde börja driva ungdjuren uppåt vägen till deras nya
bete. Jag framtill och Elin bakom. Längs med vägen stod hela familjen (nästan) och passade i
grindhålen där ungdjuren inte skulle in.
Sista 100 meterna fick jag springa, och när man väl har börjat springa och ungdjuren bakom hänger
på... Ja då finns det ingen återvändo typ (nä så farligt är det inte, man kan få stopp på dom).
Med 44 ungdjur efter mig fick jag kuta. Anledningen till att
jag blev tvungen att springa var att en kviga från grannbonden i den här byn (hon har rymt från honom),
fick för sig att springa förbi mig när jag inte såg. Så då tänkte jag, det går ju fortare om jag springer
och dom hänger på. För då får dom inte för sig att stanna eller smita in någon annanstans.
Jag hade rätt, och det gick jättefint att få in dom i rätt hage. Inte utan bekostnad på mitt knä.
Är ju inte dom bästa löpaskorna man hade. Stålhetta, tjockt läder och allmänt väldigt tunga.
Väl inne på betet blev dom lyckliga och betade under tystnad, och välmående.
Så kan en dag se ut. Projektet att flytta kalvar, checka av dom på det nya betet och titta till dom,
transport dit och hem, tog ungefär 1,5 timme tro jag.
Nu ska jag se till köttet som är i ugnen. Hoppas ni har en toppenfredag med massa mys.
Bjuder på lite bilder från i måndags när vi anlände till fasters särbo på västkusten.
Syster och far busar |
Kubbspel på största allvar |
Middag på Vilda västen steakhouse |
Bara en massa mat, och gott var det också, |
Såklart blev det en dessert också, fast att man nästan bara vill kräkas. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar